Igår presenterade WWF, Greenpeace, Germanwatch, IndyAct, David Suzuki Foundation, med flera NGO: er sitt förslag på hur överenskommelsen i Köpenhamn skulle kunna se ut. Det lades fram på ett ”side event”, och rummet var smockfullt då ovanligt många (inklusive officiella delegater) var där för att lyssna. Alla fick i sin hand ett exemplar av det gedigna och respektingivande arbete som lagts ner inom dessa organisationer på att skapa ett komplett förslag på en överenskommelse – ett dokument som innebär minimum i handling för att med sannolikhet hamna under 2-gradersmålet, samtidigt som där finns någon del i utförandet som kan tilltala alla olika nyckelländer. Ingen kan dock förneka att det skulle krävas ett rejält skutt framåt av i princip alla länder, och uppoffrande av nuvarande positioner (som inte leder någonstans i närheten av framåt) för att nå hit. Med tanke på vad som står på spel är det svårt att förstå motvilligheten till att agera tillräckligt, men i nuläget är förhandlingarna långt ifrån var NGO: erna är i bemötandet av vetenskapen.

Förslaget som presenteras inkluderar både en justering/utveckling av Kyotoprotokollet (med åtaganden endast för rika Annex 1-länder), och ett nytt protokoll under UNFCCC (FN: s klimatkonvention). Till grund för dokumentet sätter författarna en årlig budget av utsläpp. Sedan tas vidare detaljer upp under huvudområden som: i-länders åtaganden, finansiering, u-länders åtaganden, anpassning, tekniköverföring, mekanismer för implementering, legal struktur, m.m. En stor eloge och stående ovationer är förtjänat författarna för det otroligt grundliga arbete de utfört, för det seriösa sätt på vilket de visar att en bra överenskommelse är möjlig om alla vill det, samt för att de tydligt presenterar förslag som kan lösa problem där förhandlingarna slagit knut. Samtidigt finns några minus. Det mest uppenbara är förstås att detta, som är absolut minimum handling för att troligen uppnå 2-gradersmålet, med all sannolikhet inte kommer att uppnås i de verkliga förhandlingarna. I nuläget verkar delegaterna betrakta detta förslag som ett utopiskt högt mål för vad som kan förhandlas fram, istället för absolut minimum, vilket är en fullkomligt vansinnig verklighet. Vad som är lika illa, är att flera av NGO-delegaterna här (inklusive unga) tycker att till och med dessa stora NGO: ers förslag är för svagt. För det första anses inte längre ett mål på max två graders global temperaturökning säkert för att undvika stora tröskeleffekter och klimatkatastrofer; mycket ny forskning har hunnit komma efter IPCC: s senaste Assessment Report som inte tas med i beräkningen i förhandlingarna, och förvånansvärt nog inte heller i detta dokument (som dock tar upp skapandet av en mekanism för att löpande integrera nya forskningsresultat). För det andra är u-ländernas åtaganden inte legalt bindande, vilket minskar sannolikheten att de uppsatta målen nås. Det finns också mycket vad gäller metoder och mekanismer i förslaget som behöver diskuteras och förklaras närmre. Men trots allt är det otroligt glädjande att ett mycket seriöst och till stor del väldigt bra och starkt förslag presenterats, att NGO-gruppens stora organisationer visar att det är möjligt att ta klimatfrågan och dess politiska problem på allvar och arbeta fram fungerande lösningar, att hitta funktioner för att inkludera rättvisa och utvecklingsmöjligheter, att överbrygga helvetesgapen mellan forskning och mål och åtgärder. Jag uppmanar världens regeringar – för absolut minsta möjliga handling – att trycka: ctrl+C, ctrl+V!

Nyheter bonn2, Köpenhamnsavtal