Några erfarenheter jag hade en dag. Inlägget kan också läsas på Adopt a Negotiator

Efter att jag varit på den troligen tråkigaste receptionen någonsin. (Även om jag såg Pachauri i förbifarten ) Gick för mig själv för ett tag allt eftersom min mage kurrade. Receptionen som jag nyss varit på räckte inte riktigt för att fylla min mage. Medan jag går passerar jag förbi en 7-eleven. Kanske inte världens bästa ställe att hitta mat på, men det slår mig att jag kanske kan höra om något bra ställe att äta på.

Efter några minuter i kassan och ett inhandlat telefonkort får jag tipset att gå till Chilli-mili. Biträdet lovar uppmuntrande att det är ett bra ställe. ‘Tja, varför inte?’, tänker jag och promenerar vidare ett tag till. Restaurangen visar sig inte bara vara bra, utan till och med en Jackpott. Sallader, bönor, härlig vegetarisk mat. Tre spännanade beställda sallader senare sätter jag mig vid en av de stora fönsterrutorna. Alldeles bredvid mig märker jag att det också sitter några från konferensen.

Jag sitter lugnt och äter min måltid. Lite nyfiket lyssnar jag på vad de säger och uppfattar lite här och där. De kommer från den demokratiska republiken kongo skymtar jag på en av plastbrickorna delegaterna har med sig. ‘Spännande’ tänker jag, det är en av länderna med världens lungor; stora regnskogar som behöver bevaras.

Vid något tillfälle ställer sig en av personerna upp för att ta kort. ’Nu har jag min chans’ tänker jag. Jag erbjuder mig att ta kortet åt honom. Efter att jag tagit kortet sätter jag mig igen och fortsätter äta lite till. De märkte inte att också var en del av konferensen trots min bricka. Kanske ignorerar dem det. Jag tvekar om jag verkligen ska försöka prata med dem. ‘Vad hjälper det och förmodligen är de inte alls intresserade av mig’ är tankar som dök upp i huvudet när jag fortsätta och peta i mig maten för att sitta en stund till. Medan jag sitter där snappar jag upp fragment av samtalet som pågår.

Plötsligt hör jag siffran 350 dyka upp, nu kan jag inte hålla mig längre och frågar om jag faktiskt kan slå mig ner där ett tag. Se där. Visst gick det bra. Jag och en av förhandlarna för ett samtal kring skog och utveckling ( för att vara ärlig, lyssnade jag mest ). Delegaterna där känner sig orättvist behandlade när flera länder och även NGOer när det förs resonemang kring att avskogningen måste få ett ett totalt stopp. Hur ska de då kunna utvecklas, bör man inte försöka komma runt problemet istället för att bara ha ett totalt stopp. De upplever att de inte tas på allvar för att de är ett fattigt utvecklingsland, medan länder som brasilien som är en växande ekonomi och därtill har förstört stora delar av deras regnskog. De tas på allvar. Den jag pratar med undrar retoriskt om man ska behöva förstöra halva sin regnskog för att få utvecklas och tas på allvar som människa.

Rätten till utveckling och att alla ska behandlas som människor är vad som ligger i kärnan. Hållbar utveckling kan aldrig vara hållbar om inte dessa demokratiska rättigheter finns med.

Artiklar, Nyheter 350, Adopt-A-Negotiator, cop15, iycm, REDD