Tack & hej, civila samhället?
Nu får det civila samhället inte riktigt vara med i leken inne på förhandlingarna längre. Även det stora Bella Center är fatalt underdimensionerat för de tusentals som ackrediterats till detta historiska klimatmöte. Nu har statscheferna kommit med sina följen och av säkerhetsskäl begränsas nu kraftigt NGO: ers närvaro (allt ifrån forskare till miljöorganisationer och industrilobby). Från att ha varit obegränsat, skars antalet (ackrediterade) NGO-representanter ner till 7000 på tisdagen och
På Young and Future Generations Day för exakt en vecka sedan svämmade Bella Center över av orangeklädda unga som höll sidoevent och aktioner för att påminna om att det är vi som kommer att vara i livet år 2050, året för många klimatmål. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)
onsdagen, på torsdagen släpps endast 1000 in och på fredag några ynka hundra. Detta på ett center som tar 15-18000 pers. Informationen om detta har kommit plötsligt och vi har inte haft en chans att planera för det. Många kritiserar både UNFCCC-sekretariatet och värdlandet/Bella Center för bristande planering. Trots att man förstår deras dilemma, borde detta kunnat förutses och åtgärdas bättre. Även journalister klagar på tillgängligheten. Anders Friström, journalist för Svenska Naturskyddsföreningens Sveriges Natur, säger i ett mejlutskick att
“NGO-ernas frånvaro har förändrat folklivet i korridorerna, färre aktivister och fler säkerhetsmän och regeringstjänstemän. Stämningen har förändrats till det sämre och den öppna atmosfär som brukar råda på COP-mötena är borta.”
Jag är övertygad om att UNFCCC-sekretariatet gärna haft större närvaro av NGO:er inne på även denna “toppmötesdel” av mötet (dess chef Yvo de Boer brukar entusiastiskt uppmuntra och betona vikten av oss ungdomsdelegater, till exempel). Det är lite otydligt vem som skulle kunnat förutse och åtgärda den situation som nu uppstått. I vilket fall, hoppas jag att FN och dess samarbetspartners i framtiden kan planera bättre för att garantera den transparens och öppenhet som man alltid i ordalag värnar om, och som är en av de anledningar som fortfarande finns kvar till att respektera och värna om FN som politisk arena.
