Det avslutades med en session där alla parter fick kommentera den text som tagits fram av ordföranden till AWG-LCA, baserad på hur förhandlingarna har gått under veckan. Texten kommer att ligga som underlag till förhandlingarna på nästa klimatmöte, även det i Bonn. Den som orkar får gärna läsa igenom texten här. Jag tänket mest kommentera vad de olika parterna anser om själva texten och om de framtida förhandlingarna i allmänhet.

Australia började med att ta ordet och representerade då Umbrella Group (USA, Kanada, Norge, Nya Zeeland bland flera). De var positivt inställda till texten. Vidare pratade de fint om att de hade som ambition att nå ett ambitiöst och juridiskt bindande (vilket innebär?) avtal i Cancun senare i år.

EU tog därefter ordet. De var inte lika positiva till texten och de uttyckte dessutom oro över att det går så segt att förhandla i LCA. Mer intressant (eller problematiskt) var emellertid deras retorik. De sa sig vara villiga att nå ett “ambitiöst och balanserat resultat” i Cancun. Ett väldigt märkligt sätt uttrycka sig på. Vill man inte längre ha ett avtal? Vad menar man med “balanserat”? EU börjar kännas mer och mer som ett stort problem.

Efter dessa två inteventioner har det radats upp kritik mot ordföranden för texten. G77/Kina, Afrikagruppen, LDC och en rad andra grupperingar och parter anser att texten är väldigt obalanserad och inte reflekterar alla parters åsikter.

Jag är allt annat än nöjd med Sveriges insats i mötet. Jag uttrycker delar av min frustration i en debattartikel som man kan läsa på politikerbloggen.se.

På bilden ser du när Kari-Anne, från Norge, visar delegaterna vad de ska ha som mål.

Jag sitter ner i mitten med handen på bollen.

Som givet, när man har att göra med UNFCCC, blev det mycket diskussioner om reglerna. Vilka regler skulle man sätta inom parantes och bordlägga till nästa match? Var man tvungen att uppnå konsensus när någon skulle skulle få gult kort? Osv.

Själv kan jag stoltsera med två gjorda mål, mål som resulterade i att mitt lag vann

Tillbaka till själva mötet: Just nu ligger mycket fokus på att lobba för två saker. Först och främst koncentrerar vi oss på att stoppa kryphålen i LULUCF. Sen gör vi allt vi kan för att stöda de länder som vill få till en utredning om 1,5˚C-målet.

AOSIS förslag om en utredning av vad som krävs för att hålla temperaturökningen under 1,5 grader stöddes igår av USA, EU och Kina. Länder som vanligtvis har mycket svårt att komma överens i förhandlingarna. Då blockerade Saudiarabien, och fick gehör hos Qatar, Kuwait men också Venezuela.

Klimatförhandlingarnas största fiende visar sig återigen vara oljan. Venezuela sviker också sina kamrater i G77/Kina. När över 80% av ens BNP baseras på olje-export så kan man konstatera att olja är tjockare än blod. Flera länder sökte förståelse hos Saudiarabien in i det sista.

”Ni har hört de mest sårbara länderna vädja om ert stöd, om ni inte ansluter er till konsensus så skickar ni en mycket olycklig signal till de miljontals människor som följer den här processen runt hela världen. Vi har en plikt till dem!”, utbrast förhandlaren från Barbados. Alldeles därefter yttrade Kuwait sitt stöd för Saudiarabiens linje.

Man försökte att lösa det genom mindre konsultationer och ett möte som redan var ambitiöst schemalagt för att hålla på till nio på kvällen såg ut att dra ut ännu mer på tiden. De mindre grupperna kunde inte nå konsensus och klockan 10 på kvällen begärde Ryssland att mötet skulle avbrytas.

Med detta har SBI och SBSTA mötena avslutats för den här gången. Frågan om 1,5 grader som övre gräns för temperaturförändringarna disktueras vidare i informella grupper under torsdagsmorgonen och kommer att dyka upp igen på mötet i Bonn i början av augusti.

Gömmer dom sig i gräset? Eller i träden? Nä juste, dom finns ju i kryphålet.

Senare under dagen fick delegaterna på Bonnmötet chansen att prova på hur det är att fuska bort sina utsläpp. Göm dom i kryphålet (dvs, kasta in dom) så räknas dom inte. Om deligaterna missade hålet fick de självklart applåder, det innebar ju att de faktiskt inte gömde sina utsläpp.

Sverige är tyvärr ett av länderna som inte riktigt verkar ha förstått. Andra länder som verkar ha problem med förståelsen är bland annat Australien, Tyskland och Finland.

Mycket kretsar just nu kring dessa länders förslag på text i LULUCF (Land Use, Land Use Change + Forestry). Dom försöker få in ett kryphål i texten så att de kan släppa ut mer koldioxid -- sanktionerat av UNFCCC. Det går, kortfattat, ut på följande:

Länder ska kunna sätta upp en referensnivå på sin skogsavverkning som man sedan mäter sina utsläpp mot. Om man klarar sig bra i förhållande till referensnivån ska man kunna tillgodogöra sig utsläppsrätter och därför sedan kunna släppa ut i andra sektioner (till exempel bilindustrin). För Sverige, som inte har så stor skogsavverkning i förhållande till den mängd skog vi har, skulle detta innebära att man kan fortsätta sin skogsavverkning och dessutom få mer utsläppsrätter för besväret.

Konsekvensen? Globala utsläppsökningar om 400 miljoner ton koldioxid årligen.

Läs mer här och här!

Om vi inte aktar oss kan detta sluta i “a recipe for disaster”.

Ett avtal som vi behöver och som klimatet kräver!

Kanada har återigen uttryckt sin vilja att minska sina klimatambitioner, vilket innebär att man nu lägger sig på en utsläppsökning med 3%. Saudiarabien har idag gett uttryckt för att man kommer blockera diskussioner som nämner bunkerbränslena, vilket alltså rör utsläpp från flyg- samt båttrafik.

För dessa bravader får de båda bli dagens fossiler!

Men det är mer lurt på gång här nere
Jag skriver mer på min blogg om de stora problemen här nere med ett försvagat klimatavtal genom kryphål i förhandlingarna kring skogsskydd (LULUCF). Definitivt värt att läsa och sprida!

Canada was awarded First Place. Canada earns a Fossil of the Day for reducing its mitigation commitment after Copenhagen to the same level pledged by the United States of America. This January, Canada scrapped a 2020 target equivalent to 3% below 1990 in favour of one equivalent to 3% above 1990, using the rationale of following the U.S. Canada is endangering progress on post-Copenhagen targets by acting like the 51st U.S. state.

Saudi Arabia was award Second Place. Saudi Arabia earns 2nd Place for being the only country trying to block discussion of bunker fuels. Speaking in this morning’s LCA contact group on sectoral approaches, Saudi asked the chair not to bring forward any text on reducing emissions from international aviation and shipping fuels and warned her that discussions on this issue ‘would be futile’. No prizes for guessing who will try to wreck that debate.

Sven Heijbel var nöjd med att de socio-ekologiska kriserna och ungdomsarbetslösheten lyfts under valåret, men riktar kritik mot eventets upplägg.

”Vi var många som tyckte att arrangörerna inte jobbat tillräckligt mycket på att anpassa formatet till målsättningen”, säger han. ”1700 fantastiska hjärnor var samlade och vi hade velat bli använda till att lösa utmaningar och flaskhalsar för de identifierade projekten. Samtal och analyser fick tyvärr mer utrymme än problemlösning, som så många gånger förut. Samtidigt var det samlade humankapitalet imponerande och ovärderligt. Inspirationen är nu på topp och utvecklingen av Wake Up Calls egna projekt har katalyserats ordentligt tack vare nya partnerskap och idéer”, avslutar Sven.

Efter att ha varit här i nästan en vecka börjar man komma in i saker och ting. Det har gått väldigt snabbt och det känns konstigt att halva tiden redan har löpt. Frustrationen över förhandlingarna har blandats med nöjet av att träffa engagerade unga och trevliga människor i en konstig cocktail.

I morgon, söndag, tar mötet ett uppehåll och återtas sedan på måndag. Då kommer också ett antal nya texter presenteras, texter som framställts med hänsyn till hur förhandlingarna har fortlöpt under denna vecka. Ska bli spännande att se hur de ser ut.

USA får mötets första “Fossil of the day” för att ha blockerat diskussioner mellan ordförande för arbetsgrupperna för Kyotoprotokollet (AWG-KP) respektive långsiktigt arbete (AWG-LCA).

Det förhållandevis progressiva förslaget om en gemensam platform (eng. “shared space”) kom från början från Tuvalu. Det kan få flera konsekvenser, i synnerhet för att säkerställa Kyotoprotokollets fortsatta inflytande och legitimitet. Man kan tänka sig att det är en viktig anledning till varför USA har motsatt sig förslaget.

“The United States have not, and will never ratify the Kyoto protocol. These are two independent tracks and should be treated as such”, sa Johnatan Pershing i gårdagens förhandlingar då han öppet uttryckte sitt missnöje med det här förslaget.

Motiveringen från Climate Action Network lyder:

The United States of America was awarded First Place. The U.S. earns the Fossil of the Day for blocking the common space discussion on mitigation in the Ad Hoc Working Group for Long-term Cooperative Action yesterday. Failing to pass a strong climate and energy bill is keeping them from participating in cross-cutting discussions, like the one AOSIS proposed, to build a post-2012 agreement to reduce global warming emissions.

Tanken var att vi skulle hålla banderollen ganska lågt, så att de delegater som var på väg till mötet nästan var tvungna att dansa limbo under den. Detta samtidigt som vi sjöng: ”How low can you go?” och samtidigt pekade på en skylt där vi skrivit: ”1.5C”.

Aktionen var väldigt lyckad och uppskattad och de flesta delegater tyckte att det var roligt. Fler bilder hittar ni här.

“How on Earth can we live together?” ©Ana Jelena Jungen

Tällberg Foundation och the Global YES Summit (YES = youth entrepreneurship and sustainability) samlar nära 2000 entreprenörer, beslutsfattare, världsförändrare och investerare i Leksand, Dalarna 2-5 juni. Om Tällberg vanligtvis bara samlar de Stora Namnen, så har YES och LSU i år bidragit med ett stort antal unga från hela världen (mycket Sverige, Asien och Afrika, färre amerikaner). Jag har lyckats komma med billigt via Fältbiologerna och deras medlemskap i LSU (Sveriges ungdomsorganisationer) som medarrangerar.

Det är fullt av (mer eller mindre) inspirerande brandtal och exempel på hur man kan göra världen hållbar och skapa nya jobb samtidigt, gröna jobb. Det handlar om att tackla fattigdom, utanförskap, miljöproblem, osv, allt på en gång.  Många här har redan grymt bra projekt som de söker partners till för att kunna utvidga. Vi är i underbart vackra lilla Leksand och det är öppen atmosfär med mycket inslag av musik och avslappnad dialog. Geniala musiker här! Kolla tex in Ane Brun och No More Lullabies-projektet på öppningsceremonin:

http://webbtv.compodium.se/yes2010/003/

Bilder och inspiration härifrån kommer så fort jag hittar min kabel!

Efter att i går ha varit på en breefing med USA:s chefförhandlare och alla NGO´s tappade jag modet ytterligare. Utan att gå in på vad som sades (det får jag nämligen inte) så kan jag säga att jag i alla fall nu tvivlar på att ett avtal kommer att slutas under COP16. I alla fall så länge USA har kvar Jonathan Pershing som chefförhandlare.

Inte nog med att det kan verka svårt för parterna att komma överrens, det är också så att det dom väl skulle bli överrens om, om dom nu skulle komma överrens, antagligen inte skulle vara tillräckligt. Kort sagt: stora saker måste ske för att det ska bli någonting av detta till slut.

Samtidigt verkar Christiana Figueres, tillträdande chef för UNFCCC, se lite mer positivt på det hela. Hon tror i alla fall att det kan komma till ett avtal 2011.

SÅ! Slut  med allt negg. Nu hade jag och Erik tänkt ta lite ledigt och upptäcka staden Bonn. Det är vi värda!

Den som förresten vill se mer fina bilder på YouNGO:s aktion i morse kan göra det här.

Vänliga hälsningar!

Genom att mäta mot en förväntad avverkning i framtiden kan skogsavverkningen fortsätta som vanligt, och rentav öka under en lång tid framöver. Helt sanktionerat av de internationella klimatförhandlingarna. Vad är den beräknade ökningen av växthusgasutsläpp? 400 megaton koldioxid om året.

“Kyotoprotokollet borde gå ut på att minska utsläppen, inte öka dem!“, konstaterar Chris Henschel från CAN. “Om det här förslaget går igenom, så är det värre än om de inte gör någonting med LULUCF alls“.

Jag och Lorentz var givetvis på plats utanför konferenslokalerna på Hotell Maritim och hjälpte delegaterna att lära sig om förslaget från de rika Annex 1 länderna. Ett problem i sammanhanget är att den här typen av förhandlingar är väldigt tekniska och sällan når den politiska sfären. Det är viktigt att alla delegater får upp ögonen för de rikare ländernas rävspel.

I december, på COP15 försökte man hyckla med reglerna på ett liknande sätt och då var Sverige kraftigt pådrivande för kryphål i LULUCF, när man nu försöker samma sak igen så är fler länder med på banan och det är svårt att sålla ut vem som har det största ansvaret. Samtidigt ska vi nog räkna med att Sverige har ett ganska rejält finger med i spelet

Man försöker ursäkta förslagen med att LULUCF behöver utvecklas och förbättras. Vilket i sig är sant – men det får inte ske genom sanktionerade utsläppsökningar inom Kyotoprotokollet!

Det hände inte väldigt mycket under mötet, men värt att notera var att USA återigen försvarade Köpenhamnsackordet och man var dessutom inte för att grunda nåra nya arbetsgrupper/organ som skulle ha som uppgift att just arbeta med finanser och arkitektur av mekanismer.

Senare under dagen deltog jag på AWG-KP:s session. Under det korta mötet var tanken att man skulle lägga upp en arbetsmetod  för kommande veckor.

Här började det hända saker. EU tog ordet ganska tidigt och framförde att man, innan man faktiskt höjer ambitionen för utsläppsminskningar, först måste komma fram till vad en sådan höjning av ambitionen innebär. Vidare påpekade de att mötet kanske inte hade rätten att ta beslut om vissa frågor. Dom menade att dom, som “enkala tjänstemän och delegater”, inte hade det mandatet. Detta möttes av protester av en rad partier, däribland Kina, Bolivia och Afrikagruppen genom Gambia.

Bolivia berörde för övrigt en annan intressant fråga: “The Gap”. The Gap är gapet som finns mellan de ambitioner som tycks finnas på mötet vad gäller utsläppsminskningar och de minskningar som krävs enligt vetenskapen. Detta är ett uttyck som vi kommer att få höra mer. Jag kan avslöja redan nu att det planeras en aktion av NGO:s på plats på just detta ämne.

Här är en väldigt bra intervention av en av våra kompisar i ett annat Ungdoms-NGO.

Hade fint allesammans!

Det är viktigt att påminna förhandlarna att deras handlingar här också påverkar våra barn och våra barnbarns framtid.

Sedan hade jag nöjet att äta middag med Danny på Vapiano -- de har visst det stället här i Tyskland också.

Morgonmöte

Vi har precis haft ett morgonmöte med alla ungdoms-NGO:s (Non-Governmental Organisation). Dvs alla unga på plats.

Vi planerade dagen och diskuterade dagens viktigaste plenumdebatter. Det ryktas om att veckans första Fossil of the Day ska delas ut i eftermiddag.

Kul att se att det finns ett ungt engagemang! Det är viktigt!

Rapporter

Olika representanter rapporterar just nu till mötet om vad som har pågått sedan COP15.

Bolivia hade ett fint framträdande där de pekade på vikten av att ta hänsyn till ursprungsbefolkning när man baslutar om redskap mot skogsavverkning. Det är ju framförallt någonting som rör dom själva.

Norge rapporterade från Norway Forest Conferense, och även där hade man koncentrerat sig på skogsavverkning. Enligt Norge togs robust principer fram där de olika parterna på mötet tog på sig åtaganden. Dessvärre var inga av principerna mer än just principer, dvs de var inte lagbundna.

U är aktiva

Just nu är det, som vanligt, nästan bara u-länder som uttalar sig i plenisalen. De är dessutom ganska så överrens om saker och ting.

När det väl händer att ett i-land uttalar sig gör dom det väldigt vagt.

Ställningstaganden

För bara en halvtimme sen uttalade sig Kina. De poångterade återigen att skulden för klimatkrisen ligger på de industrialiserade länderna och att dessa därför ska betala för den.

Bara några minuter senare uttalade sig USA. De yttrade kritik mot åsikten att bara vissa länder ska betala för klimatkrisen och samtidigt hann de med att ta The Copenhagen Accord i försvar.

På kvällen tackades Yvo de Boer genom flera tal för en gedigen insats under sin tid som chef för klimatförhandlingarna på UNFCCC.

Framförallt lyftes hans förmåga att bibehålla goda relationer samtidigt som han kunde sätta press och ställa krav på förhandlarna.

Dessutom berömdes Yvo för hans förståelse för medias roll i förhandlingarna.

Själv var han kortfattat men hade framförallt ett råd till sin efterträdare:

“För att få något gjort hos ditt värdland måste du påminna dem om och om igen och har du tur kanske de bara blir några år försenade!”

Man kan förstå bitterheten i hans skämtsamma kommentar och visst finns det ett visst allvar i den.

Den förste juli kommer Christina Figueres, tidigare förhandlare för Costa Rica att efterträda Yvo de Boer.

Se även:
Greenpeace om de tre viktigaste frågorna inför förhandlingarna.
Kryphål: I-länderna vill fuska med LULUCF

 Till att börja med är mötet i Bonn inte ett COP-möte, utan bara ett förberedande möte inför COP16. Flera olika arbetsgrupper och underorgan kommer att jobba på Bonn-mötet för att sedan kunna underlätta beslut om ett bindande avtal på COP16 i Cancún, Mexico i november i år. Man kan säga att Bonn-mötet har som uppgift att bygga de pelare som sedan ska kunna bära ett tak (bindande avtal).

 Mötet är uppdelat i flera olika möten. Först kommer det att ske sessioner med UNFCCC:s olika underorgan, SBSTA (Subsidiary Body for Scientific and Technological Advice) och SBI (Subsidiary Body for Implementation). Båda dessa underorgan är tillsatta för att förse COP-mötena med rekommendationer och underlag som kan leda till beslut när det väl är dags för COP.

 SBSTA kommer under mötet att framförallt arbeta med frågor så som metod, tekniköverföring och effekter och sårbarhet i samband med klimatförändringarna.

 SBI kommer istället att rikta in sig på allt som har med global kommunikation och rapportering att göra. De har också ansvar för att arbeta fram lösningar för den finansiella mekanismen kopplad till klimatförhandlingar.

 Främst kommer dock mötet att domineras av de två olika arbetsgrupperna, AWG-KP (Ad Hoc Working Group on Further Commitments for Annox I Parties under the Kyoto Protocol) och AWG-LCA (Ad Hoc Working Group on Long-term Cooperative Action).

 AWG-KP är den arbetsgruppen som har som uppgift att ta fram lösningar på hur man ska gå till väga med Kyotoprotokollet. Hur ska man ta fram beslutsunderlag som kan innebära ytterligare åtaganden för parterna inom Kyoto? Kan man göra Kyotoprotokollet ännu starkare innan det hinner gå ut (2012)? Dessa frågor kommer AWG-KP att arbeta med.

 AWG-LCA är inriktade på att ta fram ett protokoll som ska träda i kraft efter Kyoto. Deras uppgift är därför att lägga fram ett framarbetat förslag till ett sådant protokoll till COP16.

Hoppas nu att jag inte skrämt bort några läsare med detta knepiga inlägg med alla dessa förkortningar med mera, men det var nog dessvärre ett inlägg som krävdes.

Vänligen

Lorentz

Just nu diskuteras ekonomi. Både Malavia och en representant för AOISIS, Alliance of Small Island States, har uttalat sig om att u-länderna behöver mer ekonomiska och tekniska resurser för att kunna uvecklas på ett hållbart sätt.

Samtidigt uttrycker USA oro över var pengarna tar vägen. Mycket som betalas in till GEF, Global Environmental Facility (en finansiell organisation som tillhandahåller bidrag till utvecklingsländer för projekt som gynnar den globala miljön och främjar hållbar utveckling i lokala samhällen), försvinner tydligen, och detta tycker USA är problematiskt.

Fortsättning lär följa..

Annars har det varit en hektisk morgon. Känns en aning kaosartat såhär första dagen, men jag antar att man kommer in i det.

Kram

Lorentz

Tidigare i veckan höll avgående UNFCCC sekretariatets ordförande, Yvo de Boer presskonferens. Där berättade han mer om hur han ser på kraven inför klimatförhandlingarna. Han lyfter fram kraven på politisk handlingskraft, och genom detta lär han avse de största utsläppsnationerna. Dessutom nämner han återigen att de planerade åtgärderna inte räcker till om man vill undvika en temperaturförändring som är större än 2 grader C.

Yvo de Boer säger också att vi de kommande månaderna måste enas om vad ett juridiskt bindande avtal faktiskt innebär. Klimatförhandlingarna har hittills fortskridit utan att kraven på repressalier för att bryta mot överenskommelserna har varit alltför kraftiga. Detta menar vissa har varit en förutsättning för bland annat Kyotoprotokollet. Detta lär diskuteras en hel del framöver.

Erik Malm

(se även: min blog, twitter @erikmalm)