Den här bloggposten kan också läsas på Adopt a Negotiator

Du kanske har hört om henne i korridorerna. Hon kan närmast beskrivas som självaste moderjord med ljuvliga träd. Den vackra LULUCF är helt enkelt skogen du går i eller marken du odlar. Sverige är väldigt rikt på skog och har mycket pengar att tjäna på att kunna fortsätta hugga ner den skog som finns. Detta anledning är tydlig nog för att Sverige som är rik på skog ska vilja ha fördelaktiga regler när det gäller LULUCF – “Land use, land use change and forestry”.

Vari ligger problemet? Alla växter och djur är kolbaserade och skog och mark lagrar stora mängder kol. När en skog sedan huggs ner så kommer en stor del av denna kol uppgå i atmosfären – CO₂, där den som bekant skapar en del problem. Vad Sverige nu har föreslagit, och som också backats upp av Finland och Österrike är att ha projicerade baslinjer som kort och gott tillåter att det fortfarande går att hugga ner skog utan att den nerhuggna skogen tas med som CO₂ källa. Det förslag som Sverige lagt fram möjliggör därmed att en stor del av utsläppen från vår den vackra LULUCF kommer att osynliggöras. Vilket helt klart gör det mycket svårare att minska på utsläppen.

När detta görs på EU-skala skulle inte 200 miljoner ton CO₂ ingå i kalkylen utan gömmas undan i kreativa bokföringsmodeller. I relation till vad EU annars släpper ut är det inte extremt mycket, men det är ändå inte lite. Faran är att eftersom att det här är ett förslag i FN skulle det gälla alla länder vilket skulle kunna leda till att utsläpp i gigaton (miljard ton) skala skulle gömmas undan och inte ses men trots allt påverka vår miljö. Om utsläpp i den skalan sker kommer det vara ett betydande hot mot den miljömässiga helheten.

Jag frågar mig, Sverige som sägs gå i bräschen i dessa förhandlingar, jag undrar var deras framåtskridande positioner i den här är frågan? När nu Sverige har förmånen att vara ordförandeland bör de då inte aktivt stödja konstruktiva förslag och försöka undvika icke konstruktiva förslag?

Efter att jag varit på den troligen tråkigaste receptionen någonsin. (Även om jag såg Pachauri i förbifarten ) Gick för mig själv för ett tag allt eftersom min mage kurrade. Receptionen som jag nyss varit på räckte inte riktigt för att fylla min mage. Medan jag går passerar jag förbi en 7-eleven. Kanske inte världens bästa ställe att hitta mat på, men det slår mig att jag kanske kan höra om något bra ställe att äta på.

Efter några minuter i kassan och ett inhandlat telefonkort får jag tipset att gå till Chilli-mili. Biträdet lovar uppmuntrande att det är ett bra ställe. ‘Tja, varför inte?’, tänker jag och promenerar vidare ett tag till. Restaurangen visar sig inte bara vara bra, utan till och med en Jackpott. Sallader, bönor, härlig vegetarisk mat. Tre spännanade beställda sallader senare sätter jag mig vid en av de stora fönsterrutorna. Alldeles bredvid mig märker jag att det också sitter några från konferensen.

Jag sitter lugnt och äter min måltid. Lite nyfiket lyssnar jag på vad de säger och uppfattar lite här och där. De kommer från den demokratiska republiken kongo skymtar jag på en av plastbrickorna delegaterna har med sig. ‘Spännande’ tänker jag, det är en av länderna med världens lungor; stora regnskogar som behöver bevaras.

Vid något tillfälle ställer sig en av personerna upp för att ta kort. ’Nu har jag min chans’ tänker jag. Jag erbjuder mig att ta kortet åt honom. Efter att jag tagit kortet sätter jag mig igen och fortsätter äta lite till. De märkte inte att också var en del av konferensen trots min bricka. Kanske ignorerar dem det. Jag tvekar om jag verkligen ska försöka prata med dem. ‘Vad hjälper det och förmodligen är de inte alls intresserade av mig’ är tankar som dök upp i huvudet när jag fortsätta och peta i mig maten för att sitta en stund till. Medan jag sitter där snappar jag upp fragment av samtalet som pågår.

Plötsligt hör jag siffran 350 dyka upp, nu kan jag inte hålla mig längre och frågar om jag faktiskt kan slå mig ner där ett tag. Se där. Visst gick det bra. Jag och en av förhandlarna för ett samtal kring skog och utveckling ( för att vara ärlig, lyssnade jag mest ). Delegaterna där känner sig orättvist behandlade när flera länder och även NGOer när det förs resonemang kring att avskogningen måste få ett ett totalt stopp. Hur ska de då kunna utvecklas, bör man inte försöka komma runt problemet istället för att bara ha ett totalt stopp. De upplever att de inte tas på allvar för att de är ett fattigt utvecklingsland, medan länder som brasilien som är en växande ekonomi och därtill har förstört stora delar av deras regnskog. De tas på allvar. Den jag pratar med undrar retoriskt om man ska behöva förstöra halva sin regnskog för att få utvecklas och tas på allvar som människa.

Rätten till utveckling och att alla ska behandlas som människor är vad som ligger i kärnan. Hållbar utveckling kan aldrig vara hållbar om inte dessa demokratiska rättigheter finns med.

Jonathan och jag är med i Global Campaign for Climat Action:s projekt Adopt-A-Negotiator. GCCA är ett nätverk av intresseorganisationer som arbetar för att se till att klimatavtalet i Köpenhamn senare i år blir rättvist, säkert och effektivt.

För att en överenskommelse ska kunna nås är det viktigt att världens beslutsfattare visar politisk vilja och visar att de tar klimatkrisen på allvar och är redo att möta den utmaning vi nu ställs inför. Men för att lyckas på den högsta internationella nivån är det även viktigt att informationen sprids neråt och att debatt skapas på alla nivåer i samhället, även bland gräsrötterna. Vi måste helt enkelt visa att vi bryr oss och att vi aktivt följer vad som sker i de globala förhandlingarna för att våra politiker ska ta kraftfull handling.

Så för att bidra till detta, har GCCA dragit igång projektet Adopt-A-Negotiator. Inom projektet kommer ungdomar från 10 olika länder som har nyckelroller i förhandlingarn att blogga om vad som händer här i Bonn och på vägen fram till Köpenhamns mötet. Jag och Jonathan kommer att granska vad det Svenska teamet gör och säger. Vi kommer att blogga på både CoolaNer.nu och adoptanegotiator.org

Hoppas att ni följer med. Tillsammans kan vi visa att svenska folket tar klimatkrisen på allvar och vill att Reinfeldt och Carlgren arbetar för en bra lösning !