Här finns det en sida med intervjuer från COP-14 i Poznan och Bonn-1:
Mycket intressant!
PS: Bilden är tagen av ChadBriggs på COP-14 i Poznan och finns i creative commons på flickr. Där kan ni även hitta en rad roliga bilder på olika aktioner i Poznan!
Såhär nyligen hemkommen från Poznan är känslorna blandade. Det EU och FN kom fram till i sina förhandlingar känns rätt ruttet. Klimatpaketets ena del (ansvarsfördelningen) är urvattnad eftersom så stor del av utsläppsminskningen tillåts göras genom projekt utanför EU. Detta har Sverige varit med och drivit. Dessutom ges fördelar till bland annat kolkraftverk i utsläppshandeln, som jag förstått det. Citerar Naturskyddsföreningen:
“Projekt som genomförs i u-länder görs istället för utsläppsåtgärder i EU. Klimatinsatser i u-länder måste ske utöver EUs egna utsläppsminskningar. När EU inte minskar sina utsläpp tillräckligt drabbas de mest sårbara i u-länderna mest. Därtill kommer att många av projekten i u-länderna skulle ha skett fall och därför inte medför några utsläppsminskningar globalt.”
Jag är så arg på att de inte kan göra nåt nu innan det är försent! Vänta inte på att göra den så nödvändiga gröna omställningen för att göra minskningar där det är billigast istället.
Ibland känns det tungt, men det är bara att fortsätta att kämpa. Vad har vi egentligen att förlora på att gå in för den här frågan helhjärtat? -- Inget! Vad har vi att förlora på att inte göra något? -- Allt! Små ö-staters överlevnad, arktis isar, kalfjället, tillgång till mat, biodiversitet, människors hälsa och välmående och allas vår värdighet.
Den positiva energi som jag fick av alla ungdomar på COP-14 ger mig trots allt mycket hopp inför det kommande året. Kolla den här filmen från vår sista aktion i fredags:
Vi hade inte tillstånd till att göra den med så många som vi var och på det sättet, men många av oss kände oss tvingade att ta till något mer kraftfullt för att få ut vårt budskap. Min känsla när jag stod där i klungan av alla unga var just hopp. Precis som Al Gore sa är klimatfrågan inte en politisk fråga utan en moralisk fråga och den kan bli en generationsfråga.
Till sist vill jag bara säga att flera av de svenska ungdomarna som var i Poznan är helt inställda på att jobba på hemmaplan under året som kommer. Både genom att påverka politiker och genom att bilda en massiv opinion som kan visa vikten av ett framtida, ambitiöst klimatavtal. Så håll ögonen öppna när den värsta nyårsyran har lagt sig. 2009 kommer att bli ett historiskt år.
Allt gott till er!
//My
24 timmar efter vårt möte med Sveriges oficiella delegation, där jag presenterade internationella ungdomars anrop för att stödja en princip som garanterar överlevnade av alla länder och människor på Jorden, svarade de inte på anropen.
Oleg presenterar anropen till Sveriges förhandlare och UD:s representanter
Vi frågade dem några gånger under dagen, utan svar. Är Sveriges delegation emot en sådan princip? Snälla Sverige, kan du inte skriva på vår anrop omedelbart? Annars är du inte snälla längre.
Ni, som läser det, kan hjälpa oss och fråga delegaterna från Sverige: är de för eller emot allas överlevnade på vår planet? Skriva på 350.org/survival
Update: vi fick veta att ca. 80 länder redan har skrivit på “survival”-anropen. Sverige finns inte bland dem.
Hallå, mitt namn är Annika och jag är en av de unga svenskar som är på plats i Poznan för att följa FN: s klimatförhandlingar. Jag tänker skriva ett litet inlägg idag för att slå ett slag för det vackra talet 350.
Just här och nu i Poznan verkar det som om klimatkatastrofen inte kan undvikas, då EU har övergett utvecklingsländer, jorden som helhet, och även sina egna tidigare lagda löften. EU överger ledarskap i klimataktion och ger upp helt efter kraven från europeiska industrier. NGO:s i Europa och det Europeiska Parlamentet försöker att rädda situationen genom att stödja “klimatpaketet” som nu debatteras inom EU:s institutioner.
Ni kan också stödja detta genom att skriva email eller ringa, kolla in hemsidan www.TimeToLead.eu (välj Sverige från listan med länder). Det är bara några dagar kvar så snälla agera fort!
I skrivande stund har jag återfått förtroendet för mänsklighetens förmåga till förändring. Efter att ha förlorat det, hittat den och förlorat den ännu en gång så känns det nu som att den är här för att stanna.
De senaste dagarna har jag odlat mitt politikerförakt och fullständigt tappat det förtroende, som jag aldrig haft, för deras förmåga till förändring.
Jag har aldrig sett på mig själv som särskilt radikal, men här i Poznan känner jag mig som Ulrike Meinhof i egen hög person.
Vinden är kall, det är mörkt och jag står och halvsover vid busstationen, kanske är det onsdagskväll, men troligast tisdag. Det närmar sig två slipsklädda män, de tittar på tidtabellen och säger ”Det är ett tag tills bussen kommer, vi tar en taxi”. Jaha? Här står vi utan för COP14, ett möte som förhoppningsvis ska leda fram till att globalt klimatansvar tas på alvar. Jag anser ingen kommentar vara nödvändig.
Nästa dag går jag in i IETA:s byggnad, International Emission Tradig Association, Vad ser jag där. I Shells bås sitter en kostymnisse, bakom sig har han en plansch med en ledsen orangutang och en uppmaning att rädda regnskogen. Framför sig har en McDonald’s påse och i handen en Coca Cola. Återigen kommer mitt enorma What The Fuck?!
COP är hel galet! Jag har inte hunnit eller orkat blogga ett enda ord sen vi kom hit för det händer så otroligt mycket hela tiden! Den första dagen var rätt skräckinjagande, de gick inte att greppa hur mycket som händer hela tiden eller hur lite man förstår av allting. Men nu har jag börjat inse att man ändå bara kan vara på ett ställe i taget, och idag unnade jag mig till och med en timmes promenad i soliga Poznan!
Trots at det finns så mycket att välja på hela tiden har jag ännu inte suttit med på ett enda ‘plenary’ (kan inte komma på en översättning så här dags…) eller delta i en enda aktion. Men imorn blir det ändring på det! Kl 13.15 går EU youth delegations första aktion av stapeln, och den har varit jättespännande att vara med att planera! Vi blev klara med rekvisitan för en liten stund sen, nu gäller det bara att få den igenom säkerhetskontrollerna imorn bitti. Men hittills har de varit ganska tama måste jag säga, jag hade väntat mig värre, så det ska nog gå bra.
Internationella ungdomsaktionsgruppen, interna de-briefingmöten, arbetsgrupper, nätverk… och det finns så många här som hinner och orkar med så mycket mer än jag! Jag kan bara säga att jag är otroligt imponerad av alla unga människor som jobbar så hårt här!
Återkommer med uppdateringar om hur aktionen imorgon gick. Det vore kanske bra att får några timmars sömn nu… Godnatt från Poznan!
Jack från Australien berättar om hur han och hans vänner tog sig till Polen utan att flyga, snacka om dedication!
