Först och främst två paranteser: en bra sammanfattning av COP15: s resultat finns på The Guardian i ett filmklipp, här, där bland andra CAN International ger sin syn på det hele.
En talande bild finns också på David Jonstads blogg på Effekt Magasin, brandmän som står uppställda och ler och posar framför ett hus i lågor.
Nu till saken. Det finns en myt om klimatengagerade som säger att man antingen är jätterädd och passiv, eller arg och aktiv, eller obotligt positiv rörelsebyggare. Men – hör och häpna – det går faktiskt att nyansera. Read more…
Nu får det civila samhället inte riktigt vara med i leken inne på förhandlingarna längre. Även det stora Bella Center är fatalt underdimensionerat för de tusentals som ackrediterats till detta historiska klimatmöte. Nu har statscheferna kommit med sina följen och av säkerhetsskäl begränsas nu kraftigt NGO: ers närvaro (allt ifrån forskare till miljöorganisationer och industrilobby). Från att ha varit obegränsat, skars antalet (ackrediterade) NGO-representanter ner till 7000 på tisdagen och
På Young and Future Generations Day för exakt en vecka sedan svämmade Bella Center över av orangeklädda unga som höll sidoevent och aktioner för att påminna om att det är vi som kommer att vara i livet år 2050, året för många klimatmål. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)
onsdagen, på torsdagen släpps endast 1000 in och på fredag några ynka hundra. Detta på ett center som tar 15-18000 pers. Informationen om detta har kommit plötsligt och vi har inte haft en chans att planera för det. Många kritiserar både UNFCCC-sekretariatet och värdlandet/Bella Center för bristande planering. Trots att man förstår deras dilemma, borde detta kunnat förutses och åtgärdas bättre. Även journalister klagar på tillgängligheten. Anders Friström, journalist för Svenska Naturskyddsföreningens Sveriges Natur, säger i ett mejlutskick att
“NGO-ernas frånvaro har förändrat folklivet i korridorerna, färre aktivister och fler säkerhetsmän och regeringstjänstemän. Stämningen har förändrats till det sämre och den öppna atmosfär som brukar råda på COP-mötena är borta.”
20% i EU, minst 40% är möjligt, högst 30% genom offsetting, 40% inom Sverige, 17% i USA och så vidare och så vidare. Dagarna på Bella Center kretsar lätt kring nummer och procentsatser. Det är lätt att man glömmer den verklighet som gömmer sig bakom dessa tal.
Efter en lång dag på COP15 kommer jag äntligen ut i ett regnigt Örestad. I samma stund som regnet slår mot mitt ansikte inser jag att jag inte varit ute i eller ens sett dagsljus på flera dagar. Bella Center – där COP hålls – är en jättelik bunker; en parallell värld. Den kontakt som sker med omvärlden från denna hermeneutiskt slutna byggnad, sker i form av trådlös kommunikation via satelliter, bredband, TV-torn eller mobilnät. Inne i byggnaden pilar delegater, media, BINGOs, ENGOs och TUNGOs omkring som ”bubble boys” mellan sessioner, side-events och presskonferenser.
Den plötsliga kontakten med verkligheten blir desto vassare efter en heldag i denna parallellvärld. På tåget mot Malmö träffar jag denna kväll en man ur El Salvadors delegation. De har fem personer på plats i Bella Center. Den utveckling som skett under de senaste dagarna, där allt större del av förhandlingarna sker informellt, i mindre grupper och bakom slutna dörrar, har gjort det allt svårare för den lilla delegationen att hänga med i alla frågor som bollas parallellt. Det är ofta rent fysiskt omöjligt för dem att delta i de möten som pågår – de räcker helt enkelt inte till. Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges delegation består av omkring 150 personer – vilket dock i år till stor del beror på rollen som EU: s ordförandeland. Hur hinner ni med allt, frågar jag dumt. Vi får prioritera, är det lika självklara som djupt orättvisa svaret.
Här kommer ett eftersläpningsblogginlägg (häng gubbe på det du!) som gäller i lördags. Då var jag fylld av en speciell och något konstig känsla – förväntan blandad med glädje, upprördhet och ilska, storhet och entusiasm. Det var Demonstrationsdagen, och jag har aldrig varit med om något större i hela mitt liv. Det var supercoolt! Även om anledningen till att demon gick av stapeln är djupt tragisk, så var det en mestadels glädjefylld massa. Varför? För att vi var många, väldigt många, som till stor del delar vision om världen och hopp för en bättre framtid än den som dagens vägar leder mot. Där var alla åldrar, erfarna och oerfarna demonstranter, “vanliga” och kreativt utstyrda, och alla ville trycka på för ett ambitiöst, rättvist och bindande avtal. Känslan av att vara del av en stor rörelse var mäktig, och det hela präglades av sång, dans, och passion! Kolla in Sydsvenskans fantastiska bildspel!!!
Längs med det 2-3km långa demotåget hade journalister och andra nyfikna med kameror klättrat upp i stolpar och på tak för att kunna dokumentera. Här hittar du SVT: s filmklipp (inte bara från demon utan också annat bra från hela Köpenhamnsmötet), och här hittar du dn: s bilder och artikel.
Tack alla som var där för en fantastisk dag av peace&love! Och ni som inte var där – låt er inspireras! Eller som man säger i 350-kampanjen: join the movement…
Världens ögon är vända mot Köpenhamn. Förhoppningsfulla, uttråkade, arga eller uppgivna. Jag på Bella Center, tillsammans med några tusen förhandlare, tusentals journalister och fotografer, ännu fler observerare från intresseorganisationer, och från och med nu även politiker. Om du undrar 1) vad som egentligen ska bestämmas i Köpenhamn, 2) varför jag är där, 3) vad aktivister inne på mötet gör, eller 4) vilka förhoppningar vi har – då är det här (något längre) blogginlägget något för dig…
Våra vänner från Australian Youth Climate Coalition har filmat lite på Conference of Youth som begav sig i helgen i Köpenhamn, och från Bella Center där COP15 nu pågår. Kolla in! Vi är en stor familj, unga från alla länder i en rörelse med rimliga krav på ett klimat i balans, fungerade ekosystem och schyssta sociala relationer världen över.
Vi är inte på COP15 för att ha kul -- vi är där för att försöka påverka beslut som tas om vår framtid och som är avgörande för hela världens utveckling under lång tid framöver. Men det hade nog inte gått så bra om vi inte hade varit en stark positiv rörelse som lyser av inspiration och värme! Att möta alla dessa människor som är ambassadörer för hjärta och förnuft, i en tid präglad av kortsiktiga och egoistiska vinstintressen, ger energi och en tro på människan.
Sverige är i topp. Men i en föga smickrande liga. Varje dag delar Climate Action Network ut en “Fossil of the Day Award”, under högtidligt skamfyllda former:
Ben Winkler, en av personerna bakom Avaaz, introducerade fossilkören som stämde upp i “Fossil of the Day”-hymnen (Se text nedan, sjunges till Jurassic Park-låten), och den lilla sjöjungfrun Mer-Hilda äntrade scenen och delade ut priserna:
Tredje pris: Canada
Motivering: Sabotage av processen, ynkliga mål och satsningar på tjärsand.
Andra pris: Sverige, Finland och Österrike
Motivering: Ivriga försök att maskera ökningar av skogsavverkning och utsläpp från skog som minskningar genom att prata om minskningar från prognosticerade nivåer istället för minskningar jämfört med nuvarande nivåer.
Första pris: Alla Annex 1-länder
Motivering: För åtaganden som är på tok för dåliga.
Grattis Sverige till den här fantastiska vinsten! Hur känns det?
Idag presenterar vi två brittiska ungdomsdelegater till COP15 i Köpenhamn, Anna och Lewis, men hoppas att snart få dela med oss av våra svenska ungdomshistorier också!
Det blev beslutat igår att Maria Wetterstrand inte får någon plats i Sveriges delegation i Köpenhamn. Det kommer endast vara en delegat från oppositionen. Miljödepartementet hade tidigare erbjudit två platser men hade nu dragit undan stolen för Maria W. Lite konstigt såhär precis innan konferensen, men jag vet ju inte om det ligger mer bakom beslutet. Tydligen var det platsbrist vilket Wetterstrand, och nog jag också, tycker verkar vara lite märkligt.
Källa: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1800273/praktikant-petar-maria-wetterstrand-fran-klimatmotet
Sånt är livet, inte rättvist. Somliga (t.ex. jag!!!) får åka till Världens Största och Viktigaste Klimatkonferens medan andra får.. ja göra det man gör annars. Tur att det finns mycket annat fint, tänk på det Maria.
Men detta var ett bakslag för min coola-och-duktiga-svenska-politiker spaningslista.
Eller som man säger i 350-kampanjen: 
