Äntligen lite debatt om lagstiftning. Det finns en massa farliga saker som man lagstiftar om. Leksaker för barn med lösa delar. Kvicksilver. Men inte de utsläpp som håller på att rubba en massa livsviktiga ekosystem, och över hela jorden dessutom! Konstigt -- jag hoppas verkligen att det blir ändring nu. Hur sedan sådan lagstiftning ska utformas kan säkert diskuteras -- precis som marknadslösningarna. Jag har på sistone hört två vänner debattera snudd på upprört, fastän de båda är klimatkämpar. Den ena förespråkar nämligen en radikal grön skatteväxling för att göra utsläpp dyra, och den andra propagerar för individuella utsläppsrätter, alltså typ ransonering. De är oense om såväl som effektivitet som rättvisa med respektive metod. Låt denna debatt blomstra och sedan få frukt i vår! Denna typ av fajt hade jag gärna sett mellan blocken inför valet.

Men ni kanske inte läser den här bloggen för att höra om de senaste mattrenderna här i Jokkmokk?
Dagen inleddes med en föreläsning av Svante Bodin (miljödepartementet), om COP15. Vad var EU:s mål? Vad ledde till fiaskot? Hur gick diskussionerna? Hur ser framtiden ut? Det var intressant men lite för mycket siffror och lite för lite action för min smak.

Senare fortsatte dagsschemat med en paneldiskussion där bl.a Svante Bodin, Barbara Evaeus (WWF) och Wolfgang Mehl (lokal klimatexpert), det var en del intressanta samtalsämne och det var extra roligt att höra Barbaras presentationstal eftersom vi skulle träffa henne senare på lunchen.

Innan vi åt lunchen med Barbara tog vi WUSare en uppfriskande promenad i snöiga Jokkmokk, riktigt fint att få se lite solljus, har blivit mycket mörker och instängda utrymmen de senaste dagarna. Vi fick ett roligt samtal med Barbara, hon var mycket trevlig och inspirerande. Det är hon som organiserar Earth Hour och hon var även en nyckelperson i projektet Voyage for the Future där Sven snappades upp till klimatrörelsen.

Barbara var helt inne på vår linje, klimatarbete ska vara något roligt som man får en kick av. Man ska ägna åt det man känner sig bra på och får leva ut sina visioner. Det har visat sig genom tiderna att piskan är otroligt ineffektiv, krydda med lite uppmuntran och glädje istället!

Ikväll blir det invigning av Jokkmokksmarknaden, feststämningen börjar arta sig i staden, förberedelserna pågår för fullt. Jokkmokk rustar sig för en riktig folkfest! Det blir förhoppningsvis även bastubad och runttumlande i snön.

Imorgon står Maria Wetterstrand och Lars Ohly på schemat!

Kamerasladden är hemma så bilder kommer upp när jag är tillbaka i Skåneland!

Connie Hedegaard, f.d. ordförande för COP15 (Photo: Claus Fisker/Scanpix)

Idag har jag följt förhandlingarna från sängen, riktigt gubbaförkyld, med blicken fastklistrad på datorskärmen och UNFCCC: s webcast. Det har varit otroligt dramatiskt och upprörande idag! För det första så var det idag dags för förhandlarna i AWG-KP och AWG-LCA att lägga fram sina respektive texter inför att High Level Segment börjar idag och världens politiska ledare själva tar över. KP har inte lyckats enas. LCA satt uppe hela natten till klockan sju på morgonen idag och fick ihop en text. För det andra avgick ordförande Connie Hedegaard och Danmarks statsminister Rasmussen fick hoppa in istället. Och för det tredje, så anklagas värdlandet Danmark för att ha lett en form av kupp  genom att ha förberett en alternativ text (”Danish text” – en gång till?!) för de vidare förhandlingarna i High Level Segment. Det var enorm upprördhet bland en majoritet av länderna på grund av detta. Brasilien, Kina, Indien, G77, mfl. var rasande, och frågade – med rätta! – detta: Kan du (ordföranden) garantera oss att texten till grund för de vidare förhandlingarna kommer att vara den text som världens länder tillsammans tagit fram i natt under LCA, under demokratiska och transparenta former, och inte en annan text som några få länder bakom stängda dörrar trollat fram? De fick inga klara svar på denna fråga, utan ordförande Rasmussen försökte borsta bort denna extremt befogade och viktiga fråga på ett närmast censoriöst sätt. Han pratade om vikten av att gå vidare, komma vidare, inte fastna i processfrågor, och att ingen alternativ text formellt sett har presenterats. De många upprörda länderna kontrade med att det inte är en processfråga utan en innehållsfråga, och dessutom en enormt viktig sådan, för utvecklingen med den parallella texten hotar allvarligt den demokratiska processen.

Sveriges miljöminister och nu en av EU: s talespersoner Andreas Carlgren posar med en 350-slips i samband med ett möte med NGO: er. Är han värdig den? (Photo & Copyright: David Wargert)

Nu i skrivande stund har High-Level Segment börjat, och länders/gruppers ledare har börjat hålla sina tal. Vi har hittills hört G77/Kina, Afrikanska gruppen, AOSIS (små östater), LDC (minst utvecklade länderna), EU (Andreas Carlgren), Senegal, Mali och just nu Hugo Chávez för Venezuela. Vad man kan säga om detta hittills, kortfattat, är att fattigare länder imponerar och EU får mig att skämmas. Att EU bara har mage att ha mål på 20% (möjligen sedan 30%) stället för MINST 40-50% till 2020, och dessutom kräva av världens mest fattiga och oskyldiga länder att ha juridiskt bindande åtaganden, är bara pinsamt.

OJ! JUST NU ÄR DET INBROTT! Det springer in folk i salen som skriker “Climate Justice Now!”, “Stop Exploatation of the Global South!”, etc. De lyckas ta sig upp på scenen och ropa ut sina meddelanden innan de fångas och förs ut. De får stora applåder även inne i plenumsalen! Jag är förvånad över att de lyckades ta sig in, jag visste att det idag skulle bli försök att ta sig in på Bella Center, men trodde inte att det skulle lyckas… Men de sa bra grejer i alla fall, om än på kort tid innan de nu antagligen arresteras.

Afrikanska delegater demonstrerade tidigare när den förra "danska texten" läckt ut. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)

Det sista jag vill säga om länderna som nu talar, är att den fundamentala orättvisan i världen blir så tydlig. Här står några av världens länder med störst sociala problem, svält och fattigdom, kriminalitet, och för vissa av dem brist på i princip allt en människa behöver för sin fysiska överlevnad. Många av dessa länder har fantastiska mål och åtaganden – även nationellt – för att förhindra klimatförändringar. Bolivia och Tuvalu, till exempel. Detta är länder som inte bara är långt ifrån oss i rikedom. De är också hårt drabbade av klimatförändringarna redan idag, utan att ha någon som helst skuld till dess existens. De står där, och ber oss rika, och sannerligen skyldiga, länder att göra mer för att följa de vetenskapliga råden för bromsande av klimatförändringarna -

JUST NU KÄNNS DET SOM ATT EU, USA, OCH ANDRA SPOTTAR DEM I ANSIKTET.

Våra rika länders ledare säger fina ord (Carlgren fick till och med applåder för sitt tal nyss) men vad gör de? Tar de sitt ansvar? Följer de vetenskapens råd på minimihandling? Tar de ytterligare ansvar för att möjliggöra ekonomisk utveckling i betydligt fattigare länder? Svaret på dessa frågor är ett rungande NEJ!!! Och det gör mig helt ursinnig! Vad du än gör, tro inte den propaganda som Sveriges regering sänder ut om att de är ledande och tar ansvar, för det är rena lögner, och det vet alla internationellt. Jag känner mig lurad som svensk, och full av förakt för de rika ländernas ledare som förstör miljarders människors framtid på vår (hittills) gröna vackra jord.

Jag hör plötsligt Hugo Chávez säga:

Det är massor med folk på gatorna i Köpenhamn. Många av dem unga. Jag tycker att vi ska lyssna på dem.

Tack för det.

Efter en lång dag på COP15 kommer jag äntligen ut i ett regnigt Örestad. I samma stund som regnet slår mot mitt ansikte inser jag att jag inte varit ute i eller ens sett dagsljus på flera dagar. Bella Center – där COP hålls – är en jättelik bunker; en parallell värld. Den kontakt som sker med omvärlden från denna hermeneutiskt slutna byggnad, sker i form av trådlös kommunikation via satelliter, bredband, TV-torn eller mobilnät. Inne i byggnaden pilar delegater, media, BINGOs, ENGOs och TUNGOs omkring som ”bubble boys” mellan sessioner, side-events och presskonferenser.

Den plötsliga kontakten med verkligheten blir desto vassare efter en heldag i denna parallellvärld. På tåget mot Malmö träffar jag denna kväll en man ur El Salvadors delegation. De har fem personer på plats i Bella Center. Den utveckling som skett under de senaste dagarna, där allt större del av förhandlingarna sker informellt, i mindre grupper och bakom slutna dörrar, har gjort det allt svårare för den lilla delegationen att hänga med i alla frågor som bollas parallellt. Det är ofta rent fysiskt omöjligt för dem att delta i de möten som pågår – de räcker helt enkelt inte till. Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges delegation består av omkring 150 personer – vilket dock i år till stor del beror på rollen som EU: s ordförandeland. Hur hinner ni med allt, frågar jag dumt. Vi får prioritera, är det lika självklara som djupt orättvisa svaret.

Där någonstans mellan Danmark och Sverige fick också siffrorna som surrat i mitt huvud hela dagen återigen ett ansikte och en kontext. För lite med än en månad sedan drabbades El Salvador av ett mycket, mycket kraftigt regnväder. Under 5 timmar regnade det lika mycket som det vanligtvis gör under hela september månad – vilket är den blötaste under hela regnperioden. Regnet orsakade både enorma översvämningar och jordskred. Nära 200 människor omkom under loppet av ett fåtal timmar. Bostäder, odlingsmarker, skolor och fabriker för många miljoner kronor spolades bort. Kvar fanns ett land som redan tidigare präglats av fattigdom och som efter denna katastrof knappast kommer att ha lättare att tillgodose sina medborgares mest grundläggande behov.

Det är lätt att glömma bort att det bakom de tal och procentsatser finns en verklighet, där människor redan nu börjar se konsekvenserna av den brist på ansvarskänsla och handlingskraft som fortfarande präglar de internationella förhandlingarna.

- Där inne tror man att man förhandlar om framtiden, säger mitt resesällskap. Framtiden är redan här. Vi lever i och ser konsekvenserna av den redan idag.

Betyder det att det redan är för sent att agera? Tja, struntar jag be jag någon att sluta knipsa av fingrarna på mig bara för att hon redan börjat och jag nu bara har nio kvar? Troligtvis inte. Det är inte för sent – men otroligt hög tid – att inse att de förhandlingar vi idag för inte är något annat än en rökridå som inte borde kunna ha mer än en utgång – Survival is not negotiable.

International Youth at COP14, Poznan

Stämningen i rummet var mysig och välkomnande.Ungdomsrepresentanterna och ministrarna satt i en oval istället för bakom bord mitt emot varandra som vanligt. Man hade kunnat hoppas att de skulle släppa garden lite av detta. Kanske gjorde de det också men generellt kändes det som att de svarade som de visste att de borde och inte som de kände på de frågor de fick. Nu vet vi i alla fall att de känner sig alla mer som världsmedborgare än medborgare i sina länder, de tycker att ungdomsfrågorna är Nederländernas representant drog gärna hem poäng på att de stöttat de unga i klimatrörelsen med orangea tröjor (han fick inte så mycket för det festrom bara fyra stycken hade orangea tröjor på sig i rummet. Ungdomar kan inte köpas med prylar) medan Belgiens minister gärna skröt med hur många år hon varit med på COP. (Ända sedan de började: intressepil)

Finlands minister var den som gjorde mig mest orolig och arg. Han framhöll klart och tydligt att EU gjort sin del och att andra delar av världen, inte minst utvecklingsländerna, måste tillföra mer nu. Han tror dessutom mycket på att ny teknologi ska lösa problemen. Att notera är att han var den äldsta av ministrarna, slutsatser att dra från det lämnas åt läsaren att dra. Han skrämde mig ännu mer när han sa att mänskliga rättigheter är viktiga och är kopplade till klimatfrågan men är för komplicerat att blanda in i förhandlingarna så det är bättre att lämna det åt andra forum eftersom det finns så många andra forum som det behandlas i. Han noterade dock smatidigt att inte så mycket hänt kring mänskliga rättigheter sedan 1992.(!)

Carlgren kunde inte vara med på ministermötet men han lyckades klämma in ett möte mellan EU och NGOs lite senare. Han hade bara tid med en halvtimme och på den halvtimmen sa han….inte mycket men ändå tillräckligt. Han förklarade om och om igen att EU är öppna för det mesta så som att ha ett eller två avtal, att diskutera det förslag på fond som Mexico/Norge nyligen släppt m.m. EU vill verkligen få i hamn ett avtal. Min lilla tanke då är om målet för dem är ett avtal oberoende av innehållet.  Carlgren var mycket tydlig med att det var viktigt att få med USA och Kina på båten. Han verkade faktiskt bekymrad på riktigt när han sa att takten på förhandlingarna måste öka och att det i stort sett inte gick att förhandla med Kina juts nu. Min tanke är att det kanske hade förhandlingarna gått lättare om fler unga funnits med i delegationerna. På frågan varför Sverige inte har någon ungdomsdelegat svarade Carlgren att ”Det är viktigt att lyssna på de unga” (!). Jag undrar hur lätt det är om man inte låter dem komma in på Bella Center eller låter dem sitta i delegationen? Sista frågan ställdes på övertid av en kinesiska som tyvärr verkade ha missuppfattat att ställa en fråga inte är samma sak som att hålla ett försvarstal för sitt land. Jag tröttnade på att lyssna och satte mig bredvid Anders Turesson och pratade lite. Han verkade mycket trött på att förhandla men främst trött på förhandlarna. Jag bjöd honom på en pepparkaka, glada och snälla förhandlare är bättre förhandlare. Han blev glad, men ännu gladare blev han för 350 slipsen han också fick. Jag vet inte om Carlgren blev lika glad för sin slips, men jag hoppas att den och pepparkakorna han tog med till sig och Kinas delegater hjälpte dem i deras möte strax efter.

Jag träffade senare en kinesisk journalist som bekräftade fördomarna som EU delegaterna smittat mig med. Hon sa att gemeneman i Kina ansåg att Kina inte behöver ha några åtaganden utan att det ligger på de utvecklade länderna att minska sina utsläpp. Jag hoppas verkligen att delegaterna åt de där pepparkakorna som Carlgren tog med.

Över huvud taget ska det bli spännande att höra vad de säger. Än så länge har inte mycket av våra aktiviteter haft direkt koppling till själva förhandlingarna. Så mycket klokare om vad som händer bakom kulisserna, bakom förhandlingsrummens lyckta dörrar, har man inte blivit. Men kanske är det också för att ingenting har hänt.

UPPDATERING: vi sitter nu i möteslokalen. EU får hård kritik av miljöorganisationerna kring 30-procentsmålet och frågan om kolsänkor som jord och skogar, vilket är anledningen till att Sverige fick “Fossil of the Day” igår. Anders Turesson, som är Sveriges chefsförhandlare och dessutom koordinerar EU:s delegationer nu när Sverige är ordförandeland, mumlar in i mikrofonen. För att ha en så pass högt uppsatt position i en diplomatiskt finkänslig process är han förvånansvärt okarismatisk.

Om utsläppsmålen:

”Jag kan inte uttala mig… för närvarande har jag inga kommentarer om
diskussionen inom EU om när våra utsläppsmål kommer att ökas till 30 procent.”

Om kolsänkorna, och att Sverige tillhör de länder som satt sig på tvären när det gäller att skapa starka mekanismer för utsläppsminskningar:

”Jag känner inte till den informationen som presenteras… jag tror ni nog har
andra informationskällor än jag…”

Hans repliker har en tendens att dras ut i kedjor av bisatser och halvformade meningar som huggs av och börjar om igen. Allt i en monoton, dov röst. Som surret från en motorväg. En halvtimme in har faktiskt flera av människorna i lokalen somnat.

Det framkommer under mötet att EU nu har inställningen att man bara kommer att öka till 30 procents nedskärningar om både USA och Kina går före och förstärker sina åtaganden. En underlig position med tanke på hur det ser ut i USA:s kongress. Eller godbiten om offsets, idén att i-länder ska kunna minska “sina” utsläpp utomlands i stället för att faktiskt agera på hemmaplan:

”Jag kan säga att minoritetenæ nej, inte minoriteten… hur säger man på
engelska? Alltså, det mesta av EU:s utsläppsminskningar kommer… kommer inte
att vara offsets.”

Det låter ju lugnande.

Mot slutet är det nästan så att man undrar om Turessons låga profil är en fråga om taktik. Om nu avsikten är att avleda uppmärksamheten från obekväma frågor kan man i alla fall konstatera att det är en framgångsrik strategi. Det är förstås inget vidare tacksamt jobb han har heller, och på så sätt måste man faktiskt beundra honom. För det är ingen lätt uppgift att försköna Sveriges och EU:s klimatpolitik, och trots allt kan bara en mästare i att avleda lyssnarnas uppmärksamhet lyckas med den.

Jag har nu anlänt till Bangkok och idag är den första dagen av förhandlingar. Resan har slitit på mig såsom det sliter på vår kära planet varje dag. Därför är jag just nu lika sjuk som jorden. Däremot låter jag inte detta hindra mig från att uppdatera er om vad som händer här i Bangkok.

En av medlemmarna i NGO communityn uttalades sig om att detta är en av de viktigaste mötena fram till Köpenhamn. Mötets betydelse beror på den så kallade förhandlingstexten som måste kortas ner drastiskt. Om den inte blir kort nog kommer det att vara omöjligt att överblicka och förstå vad som sägs där.

Den här texten skulle kunna beskrivas som receptet från doktorn du får när du är sjuk, den talar om vad för sorts medicin du behöver för att bli frisk igen. Fast i det här fallet så är patienten alla världens länder och de försöker alla skriva receptet för att bli friska. Doktorn, som skulle kunna sägas vara forskarna, vet att om vi inte gör något så kommer vi alla att dö av feber eller åtminstone bli handikappade för livet. Sedan har vi patientens mamma som oroligt uppmanar patienten att göra vad doktorn säger. I någon mening är denna mamma NGO communityn här.

För att ytterligare komplicera saker så har patienten svårt att bestämma sig vad den ska göra. Den del av patienten kallad Sverige har under den senaste veckan högljutt ropat ut till alla att vi borde verkligen korta ner receptet och skynda på med förhandlingen. Om inte gör detta så skulle ingen förstå vad medicinen var och det skulle bli försent att ta den och överleva. Samtidigt, den del av patienten kallad den Europeiska Unionen tycker att just nu är kostnaden för medicinen är för dyr och därför borde vi inte spendera så mycket. Detta är verkligen inte alls hjälpsamt och gör det allvarligt svårt för andra delar av patienten att bidra positivt till receptet som kan rädda vår planet.

Detta sagt så borde EU ta en titt åt öst där de den senaste tiden verkligen tagit sig samman. Japan har blivit hyllad lite som en klimathjälte eftersom att de bidragit med hela 25 % minskning av koldioxid och på det sättet bidragit till receptet som kommer att rädda planeten. De är just nu mer ambitiösa än till och med EU. Visserligen inte i absoluta tal men väl i relativa och det visar att även EU kan göra mer och jag uppmanar Fredrik Reinfeldt att titta mer på vad Unionen kan göra.

Share/Save]]> http://coolaner.nu/2009/09/28/medicinen-for-var-planet-forhandlas-i-bangkok/feed/ 1 http://coolaner.nu/2009/07/25/presskonferens-i-are-se-video-pa-sr/ http://coolaner.nu/2009/07/25/presskonferens-i-are-se-video-pa-sr/#comments Sat, 25 Jul 2009 13:09:22 +0000 manuela http://coolaner.nu/?p=979 SR har publicerat en video från en presskonferens på miljö- och energiministermötet i Åre!

Klicka här för att se bland annat miljöminister Andreas Carlgrens ställningstagande!

Just nu pågår ett möte med EU: s miljö- och energiministrar i Åre. Tyvärr hade varken jag eller Jonathan möjlighet att vara på plats och följa vad som händer, men jag tänkte ändå försöka ge en liten rapport om vad ministrarna pratar om uppe i den jämtländska fjällvärlden!

Utsikt från Åreskutan

Att både miljö och energiministrar möts samtidigt är lite ovanligt i EU-sammanhang, men anledningen till detta är enligt Carlgren det svenska ordförandeskapet vill försöka ta ett helhetsgrepp i klimat och energifrågorna. Huvudtemat för ministermötet i Åre är hur en eko-effektiv ekonomi ska etableras i Europa, för att möta både klimatkrisen och den finansiella krisen. Till grund för diskussionerna ligger en rapport som nyligen gavs ut av Stockholm Environment Institute.

Rapporten handlar just om behovet av att möta de kriser som världen för tillfället står inför, i form av utarmning av naturresurser, klimatrubbningar och en global ekonomisk kris med gemensamma åtgärder. Detta menar man är nödvändigt eftersom kriserna är nära sammanlänkade och inte kan lösas var och en för sig. Istället bör man satsa på åtgärder som bidrar till ökad energi effektivitet, t.ex. hållbar stadsplanering samt infrastrukturutveckling. Man bör också skapa incitament för ny teknologi och genomföra åtgärder för att sätta ett pris på koldioxidutsläpp. Rapporten pekar på hur omställningen till en eko-effektiv ekonomi inte bara kan bidra till att Europa behåller sin ledande ställning i klimatfrågan, utan även ger konkurrensfördelar internationellt sett.

Förutom att andas in den friska fjälluften och snacka om eko-effektiv ekonomi kommer såklart EU:s position i de internationella förhandlingarna också att diskuteras. Det låter dock inte som att man egentligen förväntar sig så mycket konkreta resultat på den fronten, mer än att kanske komma lite närmare varandra inom EU. Och samtidigt får Sverige och EU också kritik av en av författarna till rapporten från SEI, samt generalsekreteraren för EU:s miljöbyrå. De menar att EU: s internationella åtaganden inte är tillräckliga och kritiserar bland annat målet att minska utsläppen av växthusgaser med 50 % till 2050 för att det saknar vetenskaplig förankring och kommer att ge farliga konsekvenser.

Själv kan jag inte annat än hålla med. Ska en klimatsäker och rättvis överenskommelse nås i Köpenhamn senare i höst är det dags trycka på för mer ambitiösa förslag snart. Det är jättebra att man inom EU funderar över långsiktiga strategier och försöker att ha en helhetssyn på de problem vi nu står inför. Men det är också bråttom, och viktigt att de förslag man lägger fram räcker till för att lösa problemet.

Lyckas man inte med det lär det svenska kalfjället, den unika miljö där de ministrarna just nu befinner sig knappast finnas kvar särskilt länge till.

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

Igår tog Sverige över ordförandeskapet i EU för de kommande sex månaderna. Det otroligt viktigt att Sverige tar sin ordföranderoll på allvar och visar ett modigt ledarskap i klimatfrågan. EU är den världsspelare som har störst möjlighet att bryta det politiska dödläget i de globala klimatförhandlingarna, men EU är internt delat. I detta läge finns inget utrymme för ett ordförandeland att spela en neutral och passiv roll. Sverige har chansen att återupprätta europeiskt ledarskap, förena EU till en ambitiös position och leda världen till ett nytt bindande klimatavtal i december.

I Berlin uppmärksammades detta av en grupp unga volontärer från hela världen som tillbringar sommaren i Avaaz Climate Action Factory. För två dagar sedan startade vi en namninsamling som vi idag överlämnade till den svenska ambassadören i Berlin, Ruth Jacoby. Hon tog emot den och lovade att skicka den till regeringen. Vår namninsamling har skrivits under av människor från hela världen som kräver att Reinfeldt leder EU till mål som motsvarar vad forskningen säger är nödvändigt. Det som görs och sägs nu är otillräckligt. EU-länderna måste minska sina inhemska utsläpp med 40% till 2020 från 1990 nivå och den globala uppvärmningen stabiliseras till under 1,5 grader för att en klimatkatastrof ska förhindras. Detta handlar om mer än Sveriges rykte i EU – det är planetens framtid och hela folks och nationers överlevnad som står på spel.

Vi ställde upp oss på gatan utanför ambassaden med en mycket smutsig banderoll, till oläsbarhet täckt av lera och jord. Under ambassadörens åsyn spolades geggamojan bort från banderollen med hjälp av en högtryckstvätt, så att lysande gröna bokstäver framträdde och formade texten “EU – It’s Time to Clean up Your Act”. Runt ambassaden använde vi högtryckstvätten till att skapa en form av laglig graffiti, genom att selektivt rengöra gatorna så att meddelanden som “Klimatledarskap nu” och “Tck Tck Tck” framträdde skinande rena ur gatusmutsen. Sverige måste använda sitt ordförandeskap till att städa upp i EU!

Mejla Fredrik Reinfeldt idag och säg att Sverige ska våga bli en modig ledare – det gäller vår överlevnad:

Statsminister Fredrik Reinfeldt,

Nu börjar ordförandeskapet och som unga européer idag vill vi gärna föra fram våra förhoppningar om framtiden och klimatet – se oss här: http://vimeo.com/5394600

Fram till COP15 behövs mycket ambitiöst ledarskap från Sveriges sida. Neutralitet, kompromissande och medlande känns kanske mest centralt idag – men fundera då på hur välden kommer att se ut 2050! Vi i den unga generationen kommer att få leva med de beslut som fattas nu, och i klimatfrågan kommer konsekvenserna att bli enorma. Vi ber er därför att av demokratiska skäl beakta ungas framtid och vi vill att ni garanterar oss en jord med ett stabilt klimat – det är väl det minsta man kan be om?

Detta är kanske den enda chansen världen har att verkligen förhindra katastrofala globala klimatförändringar, och detta är Sveriges enda chans att verkligen påverka inriktningen. Detta är ett avgörande ögonblick för att skapa ett rent, smart och hållbart Europa. Som unga världsmedborgare ber vi er innerligt – svik oss inte.

Med hopp,
ditt namn

Och alla undrade förstås: kommer EU ta ställning i finansieringsfrågan och ge förhandlingarna i Bonn den energikick som så akut behövs?

I nuläget befinner vi oss nämligen i något av ett dödläge där alla parter väntar på att någon annan ska ta det första steget. De europeiska länderna vill inte tillkännage hur mycket finansiering man kan ställa upp med innan USA och Kina anger vilka åtaganden de kan tänka sig. Samtidigt vill inte USA och Kina tillkännage sina åtaganden innan EU offentliggjort sin position i finansieringsfrågan. Och för att göra det hela ännu lite värre är klarhet i just finanisieringsfrågan avgörande för att länderna i syd ska vilja gå vidare diskutera vilka typer av mål och åtaganden de kan tänka sig. Det liknar nästan något av ett omvänt chicken-race, där deltagarna in i det längsta försöker vänta ut varandra.

Hur gick det då på finansministermötet? Inte framåt i alla fall. Man presenterade inga siffror, och kunde inte heller besluta sig om vilken typ av mekanism som ska använda för att bekosta åtgärder i syd. Något av det allra mest oroande är att finansministrarna verkar acceptera en typ av dubbel bokföring av finansiella åtaganden och utsläppsminskningar. Detta tillåter rika länder att tillgodoräkna sig sådana utsläppsminskningar som görs i syd med hjälp av finansiering från nord som BÅDE off-setting, en utsläppsminskning för det egna landets räkning, OCH finansiellt stöd till landet i syd. Risken med detta är att de totala utsläppsminskningarna globalt blir mindre och att de totala ekonomiska stödet till länder i syd blir lägre än vad som behövs. Många på NGO fronten hoppas på bot och bättring då EU:s regeringschefer träffas nästa vecka i Bryssel.

Under den tid som vi från Unga i klimatrörelsen har kämpat för förändringar här i Bonn har vi varit frusterade inte enbart en gång. Det känns som om EU och Sverige är nöjda med sina mål, därför att de är ambitiösa i jämförelse med andra staters målsättning. Men som vi har sagt så många gånger innan handlar det inte om att vara bättre eller mer ambitiös än andra relativt sett. Det handlar om att lösa ett problem av global utstäckning som de ekonomiskt starka länderna har skapat. Man står och skakar på huvudet, man står och undrar vad som pågår bakom kulisserna. (Därnere ser ni Fossil choir. Det är trots allt en upplevelse i sammanhanget.)

För denna bristande kunskap vann EU idag andrapris i CAN internationals utnämning Fossil of the day. Motiveringen löd:

The EU asked for an explanation of the “really difficult” concepts of atmospheric space and historical responsibility at this morning’s session of the contact group on the scale of emission reduction by A1 Parties. The EU has made it clear that their combined knowledge on Climate issues couldn’t even be described as “basic” and one can only wonder where the delegates have been for the last twenty years.

Grattis EU, till denna ärofyllda utmärkelse!

Ni kan också stödja detta genom att skriva email eller ringa, kolla in hemsidan www.TimeToLead.eu (välj Sverige från listan med länder). Det är bara några dagar kvar så snälla agera fort!

Men, detta energi- och klimatpaket är inte ens nära tillräcklig! Vad vi som européer borde kräva från EU-nationer är inget mindre än en 40 % reduktion av utsläpp till år 2020 från 1990 års nivåer (alla dessa åtgärderder bör göras på hemmaplan, inom EU:s gränser). I tillägg till detta borde EU anstifta en finansiell klimatadaption och förenkling för utvecklingsländerna, antingen genom utvecklingsbidrag eller genom annan finansiell mekanism. Om inte så kan vi säga “adjö” till världen som vi känner till idag.

Slaget är inte över ännu. Snälla hjälp stödja Sveriges Ungdoms delegering som kämpar på i Poznan!

Med hopp,
Oleg