21 april, 2010. Fotograf Robert van Waardens bilder av global klimataktivism från 2009 till toner av musikerna Seasunz & J.Bless. Låten Global Warning (feat.Stic.Man från Dead Prez) är ett spår från den nyligen släppta EP: n Earth Amplified, som bland annat också har schyssta låten Lady Justice. Bara att gilla!
Ungdomsrörelsen gick starkare ur COP15 än jag tror att den någonsin varit. Den är världsomspännande, den är passionerad, den är orädd, den är otålig och den är taggad på förändring, nu!
Kolla på videon som våra kompisar i Australian Youth Climate Coalition, AYCC, gjorde efter “the failure and collapse” av klimattoppmötet och börja fokusera på framtiden och vad vi kan göra, istället för på vad som hänt och vad som inte gjordes!
A Message to World Leaders from Global Youth: “You’re not done yet. And neither are we.”
Först och främst två paranteser: en bra sammanfattning av COP15: s resultat finns på The Guardian i ett filmklipp, här, där bland andra CAN International ger sin syn på det hele.
En talande bild finns också på David Jonstads blogg på Effekt Magasin, brandmän som står uppställda och ler och posar framför ett hus i lågor.
Nu till saken. Det finns en myt om klimatengagerade som säger att man antingen är jätterädd och passiv, eller arg och aktiv, eller obotligt positiv rörelsebyggare. Men – hör och häpna – det går faktiskt att nyansera. Read more…
Juan Carlos representerade ungdomklimatsrörelsen på dess korta taltid i High-Level Segment, inför världens politiska ledare. (Talet skrevs av en grupp unga, bland andra Anna Keenan.)
A coaltion of civil society and NGO's holds a vigil for Survival in downtown Copenhagen. After being locked out of the Bella center and shut out of the process, civil society used the moment to reaffirm their dedication to solving the climate crisis. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)
Igår var det en fantastiskt fin ljusvaka i Öksnehallen, det nya samlingsstället för representanter för det civila samhället som inte längre släpps in på Bella Center. Det skedde i samband med att “Climate Justice Fast” uppmärksammades under torsdagen. Tusentals personer fastade under en dag tillsammans med några personer som på torsdagen hade fastat 42 dagar, på enbart vatten (och lite salt och vitaminet tiamin mot slutet). Jag fastade inte själv, men åt tillräckligt lite för att verkligen känna hunger. Det slog mig att jag väldigt sällan känner den känslan. Men varje gång det händer, så slår insikten om vad hunger och svält kan innebära över en med full kraft. Så många männsikor är ofrivilligt hungriga varje dag, och hur fruktansvärt det är inser man inte förrän man själv låter bli att äta ett tag. Det var kanske inte fastarnas huvudanledning, men det var det som blev starkast för mig.
Nog om fastan -- själva ljusvakan var för alla som ville samlas i solidaritet med de människor som drabbas av klimatförändringarna nu och i framtiden. De som tvingas se sina länder försvinna under havsytan alltmedan “ledarna” säger samma ord två decennier efter att klimatkonventionen antogs. De som inte längre kan odla på marken de bor på. De som idag ser korallreven -- livets vagga -- blekas och dö i de kolsyraförsurade haven. Oåterkalleligt. De som ser glaciärer som förser hela länder med vatten krympa bort. Vi som i Sverige kanske förlorar våra vackra kalfjäll när trädgränsen kryper uppåt. När man träffar människor från hela världen blir man inte bara inspirerad, man blir också ledsen. För sätten vi lever på och behandlar vår jord har fruktansvärda konsekvenser, och offren får plötsligt ansikten, och orättvisan och förlusterna blir så påtagliga. Man gråter, och då är det bra att göra det tillsammans. Med ljus och sång och kramar, som när någon dött. Som vid vägen där nån Johan i Hudiksvall blev påkörd och dog, eller nåt i den stilen. Sorgebearbetning. För att sedan kunna torka ögonen och se hur vi kan gå vidare. Read more…
Nu får det civila samhället inte riktigt vara med i leken inne på förhandlingarna längre. Även det stora Bella Center är fatalt underdimensionerat för de tusentals som ackrediterats till detta historiska klimatmöte. Nu har statscheferna kommit med sina följen och av säkerhetsskäl begränsas nu kraftigt NGO: ers närvaro (allt ifrån forskare till miljöorganisationer och industrilobby). Från att ha varit obegränsat, skars antalet (ackrediterade) NGO-representanter ner till 7000 på tisdagen och
På Young and Future Generations Day för exakt en vecka sedan svämmade Bella Center över av orangeklädda unga som höll sidoevent och aktioner för att påminna om att det är vi som kommer att vara i livet år 2050, året för många klimatmål. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)
onsdagen, på torsdagen släpps endast 1000 in och på fredag några ynka hundra. Detta på ett center som tar 15-18000 pers. Informationen om detta har kommit plötsligt och vi har inte haft en chans att planera för det. Många kritiserar både UNFCCC-sekretariatet och värdlandet/Bella Center för bristande planering. Trots att man förstår deras dilemma, borde detta kunnat förutses och åtgärdas bättre. Även journalister klagar på tillgängligheten. Anders Friström, journalist för Svenska Naturskyddsföreningens Sveriges Natur, säger i ett mejlutskick att
“NGO-ernas frånvaro har förändrat folklivet i korridorerna, färre aktivister och fler säkerhetsmän och regeringstjänstemän. Stämningen har förändrats till det sämre och den öppna atmosfär som brukar råda på COP-mötena är borta.”
Idag, torsdagen 17 december, är A Day of Fast för ett rättvist klimatavtal i Köpenhamn.
Alla är hjärtligt välkomna att delta och ge uttryck för sin önskan att alla parter i klimatförhandlingarna äntligen ska ta sitt moraliska ansvar.
Mer info finns på www.climatejusticefast.com
.
Namn: Sara Svensson och Anna Keenan
Kommer från: Sverige och Australien
Ålder: 25 och 24
Websida: www.climatejusticefast.com
.
We want to move the focus from the heads to the hearts.
Sara Svensson och Anna Keenan deltar i Climate Justice Fast som är en fredfull och reflekterande aktion för ett rättvist klimatavtal i Köpenhamn. Båda har varken ätit eller druckit annat än vatten sedan fastan började på sista dagen av FN:s klimatmöte i Barcelona den 6 november. Sedan dess har det gått mer än 40 dagar, men, som Sara och Anna betonar, båda är friska och genomgår regelbunden läkarundersökning. Manuela från CoolaNer.nu har träffat dem på en presskonferens med den internationella ungdomsklimatrörelsen.
Connie Hedegaard, f.d. ordförande för COP15 (Photo: Claus Fisker/Scanpix)
Idag har jag följt förhandlingarna från sängen, riktigt gubbaförkyld, med blicken fastklistrad på datorskärmen och UNFCCC: s webcast. Det har varit otroligt dramatiskt och upprörande idag! För det första så var det idag dags för förhandlarna i AWG-KP och AWG-LCA att lägga fram sina respektive texter inför att High Level Segment börjar idag och världens politiska ledare själva tar över. KP har inte lyckats enas. LCA satt uppe hela natten till klockan sju på morgonen idag och fick ihop en text. För det andra avgick ordförande Connie Hedegaard och Danmarks statsminister Rasmussen fick hoppa in istället. Och för det tredje, så anklagas värdlandet Danmark för att ha lett en form av kupp genom att ha förberett en alternativ text (”Danish text” – en gång till?!) för de vidare förhandlingarna i High Level Segment. Det var enorm upprördhet bland en majoritet av länderna på grund av detta. Brasilien, Kina, Indien, G77, mfl. var rasande, och frågade – med rätta! – detta: Kan du (ordföranden) garantera oss att texten till grund för de vidare förhandlingarna kommer att vara den text som världens länder tillsammans tagit fram i natt under LCA, under demokratiska och transparenta former, och inte en annan text som några få länder bakom stängda dörrar trollat fram? De fick inga klara svar på denna fråga, utan ordförande Rasmussen försökte borsta bort denna extremt befogade och viktiga fråga på ett närmast censoriöst sätt. Han pratade om vikten av att gå vidare, komma vidare, inte fastna i processfrågor, och att ingen alternativ text formellt sett har presenterats. De många upprörda länderna kontrade med att det inte är en processfråga utan en innehållsfråga, och dessutom en enormt viktig sådan, för utvecklingen med den parallella texten hotar allvarligt den demokratiska processen.
Read more…
Observationer från första veckans klimatförhandlingar får mig ofrånkomligen att filosofera om mänskligheten företeelser. Inledningsvis, en metafor för att beskriva komplexitet och orättvisa i global klimatpolitik:
Schackpjäser eller människor? Bilden tagen av mig vid Bella Center, där förhandlingarna sker, under demonstrationen för ett starkt klimatavtal i Köpenhamn. 2009-12-12
Ett schackspel med 192 spelare representerar alla FN-länder. Schackbrädet har inte fyra hörn. För blotta ögat är brädet istället cirkelformat, då kanterna är svåra att urskilja. Några spelare har tusentals pjäser att delegera. Andra spelare står till synes chanslösa med bara ett tiotal pjäser inklämda i ett hörn. Dessa underminerade spelare håller på att trilla av schackbrädet om inte de mäktiga spelarna gör sitt drag snart. Pjäserna på bordet må vara gjorda av trä och politik, men vid sidan av bordet sitter världens alla folkslag. Nedräknaren för de mäktiga spelarna tickar. Knappt fyra har man på sig att fatta det avgörande draget. Lyssna noga efter ordet ’schackmatt’. Ordet måste ju uttalas för att draget skall gälla. Vem är hjärtlös nog att uttala schackmatt? Vem vill egentligen vinna när segern inte bara sänker förlorarens pjäser, när det även betyder undergången för de förlorande folkslagen vid sidan om bordet? Såhär tycker jag: ’Låt spelet fortsätta några hundra år till och låt oss underhållas och gynnas av varandras spelsnillen. Ett fyrkantigt bord är inte alls lika intressant som ett runt schackbräde.’
Read more…
