Tällberg Foundation och the Global YES Summit (YES = youth entrepreneurship and sustainability) samlar nära 2000 entreprenörer, beslutsfattare, världsförändrare och investerare i Leksand, Dalarna 2-5 juni. Om Tällberg vanligtvis bara samlar de Stora Namnen, så har YES och LSU i år bidragit med ett stort antal unga från hela världen (mycket Sverige, Asien och Afrika, färre amerikaner). Jag har lyckats komma med billigt via Fältbiologerna och deras medlemskap i LSU (Sveriges ungdomsorganisationer) som medarrangerar.
Det är fullt av (mer eller mindre) inspirerande brandtal och exempel på hur man kan göra världen hållbar och skapa nya jobb samtidigt, gröna jobb. Det handlar om att tackla fattigdom, utanförskap, miljöproblem, osv, allt på en gång. Många här har redan grymt bra projekt som de söker partners till för att kunna utvidga. Vi är i underbart vackra lilla Leksand och det är öppen atmosfär med mycket inslag av musik och avslappnad dialog. Geniala musiker här! Kolla tex in Ane Brun och No More Lullabies-projektet på öppningsceremonin:
21 april, 2010. Fotograf Robert van Waardens bilder av global klimataktivism från 2009 till toner av musikerna Seasunz & J.Bless. Låten Global Warning (feat.Stic.Man från Dead Prez) är ett spår från den nyligen släppta EP: n Earth Amplified, som bland annat också har schyssta låten Lady Justice. Bara att gilla!
Friends of the Earth hade en kampanj för att införa en klimatlag i Storbritannien. Den hette The Big Ask – och gick bra, får man medge. I slutet av 2008 var Storbritannien världens första land med en klimatlag som satte legalt bindande mål för utsläppsminskningar. The Big Ask-kampanjen körs nu också i 18 EU-länder -- uppmaningen är att ha legalt bindande åtaganden om utsläppsminskningar, år för år. EU:s utsläpp ska vara 100% väck 2050.
Äntligen lite debatt om lagstiftning. Det finns en massa farliga saker som man lagstiftar om. Leksaker för barn med lösa delar. Kvicksilver. Men inte de utsläpp som håller på att rubba en massa livsviktiga ekosystem, och över hela jorden dessutom! Konstigt -- jag hoppas verkligen att det blir ändring nu. Hur sedan sådan lagstiftning ska utformas kan säkert diskuteras -- precis som marknadslösningarna. Jag har på sistone hört två vänner debattera snudd på upprört, fastän de båda är klimatkämpar. Den ena förespråkar nämligen en radikal grön skatteväxling för att göra utsläpp dyra, och den andra propagerar för individuella utsläppsrätter, alltså typ ransonering. De är oense om såväl som effektivitet som rättvisa med respektive metod. Låt denna debatt blomstra och sedan få frukt i vår! Denna typ av fajt hade jag gärna sett mellan blocken inför valet.
För övrigt har detta klipp (”Meeting to take action”) ur Life of Brian cirkulerat i samband med COP15 på ett flertal bloggar och facebooksidor -- en fantastisk beskrivning av möteseffektivitet och handlingsberedskap när Brian är på väg att korsfästas…
Först och främst två paranteser: en bra sammanfattning av COP15: s resultat finns på The Guardian i ett filmklipp, här, där bland andra CAN International ger sin syn på det hele.
En talande bild finns också på David Jonstads blogg på Effekt Magasin, brandmän som står uppställda och ler och posar framför ett hus i lågor.
Nu till saken. Det finns en myt om klimatengagerade som säger att man antingen är jätterädd och passiv, eller arg och aktiv, eller obotligt positiv rörelsebyggare. Men – hör och häpna – det går faktiskt att nyansera. Read more…
Juan Carlos representerade ungdomklimatsrörelsen på dess korta taltid i High-Level Segment, inför världens politiska ledare. (Talet skrevs av en grupp unga, bland andra Anna Keenan.)
A coaltion of civil society and NGO's holds a vigil for Survival in downtown Copenhagen. After being locked out of the Bella center and shut out of the process, civil society used the moment to reaffirm their dedication to solving the climate crisis. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)
Igår var det en fantastiskt fin ljusvaka i Öksnehallen, det nya samlingsstället för representanter för det civila samhället som inte längre släpps in på Bella Center. Det skedde i samband med att “Climate Justice Fast” uppmärksammades under torsdagen. Tusentals personer fastade under en dag tillsammans med några personer som på torsdagen hade fastat 42 dagar, på enbart vatten (och lite salt och vitaminet tiamin mot slutet). Jag fastade inte själv, men åt tillräckligt lite för att verkligen känna hunger. Det slog mig att jag väldigt sällan känner den känslan. Men varje gång det händer, så slår insikten om vad hunger och svält kan innebära över en med full kraft. Så många männsikor är ofrivilligt hungriga varje dag, och hur fruktansvärt det är inser man inte förrän man själv låter bli att äta ett tag. Det var kanske inte fastarnas huvudanledning, men det var det som blev starkast för mig.
Nog om fastan -- själva ljusvakan var för alla som ville samlas i solidaritet med de människor som drabbas av klimatförändringarna nu och i framtiden. De som tvingas se sina länder försvinna under havsytan alltmedan “ledarna” säger samma ord två decennier efter att klimatkonventionen antogs. De som inte längre kan odla på marken de bor på. De som idag ser korallreven -- livets vagga -- blekas och dö i de kolsyraförsurade haven. Oåterkalleligt. De som ser glaciärer som förser hela länder med vatten krympa bort. Vi som i Sverige kanske förlorar våra vackra kalfjäll när trädgränsen kryper uppåt. När man träffar människor från hela världen blir man inte bara inspirerad, man blir också ledsen. För sätten vi lever på och behandlar vår jord har fruktansvärda konsekvenser, och offren får plötsligt ansikten, och orättvisan och förlusterna blir så påtagliga. Man gråter, och då är det bra att göra det tillsammans. Med ljus och sång och kramar, som när någon dött. Som vid vägen där nån Johan i Hudiksvall blev påkörd och dog, eller nåt i den stilen. Sorgebearbetning. För att sedan kunna torka ögonen och se hur vi kan gå vidare. Read more…
Nu får det civila samhället inte riktigt vara med i leken inne på förhandlingarna längre. Även det stora Bella Center är fatalt underdimensionerat för de tusentals som ackrediterats till detta historiska klimatmöte. Nu har statscheferna kommit med sina följen och av säkerhetsskäl begränsas nu kraftigt NGO: ers närvaro (allt ifrån forskare till miljöorganisationer och industrilobby). Från att ha varit obegränsat, skars antalet (ackrediterade) NGO-representanter ner till 7000 på tisdagen och
På Young and Future Generations Day för exakt en vecka sedan svämmade Bella Center över av orangeklädda unga som höll sidoevent och aktioner för att påminna om att det är vi som kommer att vara i livet år 2050, året för många klimatmål. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)
onsdagen, på torsdagen släpps endast 1000 in och på fredag några ynka hundra. Detta på ett center som tar 15-18000 pers. Informationen om detta har kommit plötsligt och vi har inte haft en chans att planera för det. Många kritiserar både UNFCCC-sekretariatet och värdlandet/Bella Center för bristande planering. Trots att man förstår deras dilemma, borde detta kunnat förutses och åtgärdas bättre. Även journalister klagar på tillgängligheten. Anders Friström, journalist för Svenska Naturskyddsföreningens Sveriges Natur, säger i ett mejlutskick att
“NGO-ernas frånvaro har förändrat folklivet i korridorerna, färre aktivister och fler säkerhetsmän och regeringstjänstemän. Stämningen har förändrats till det sämre och den öppna atmosfär som brukar råda på COP-mötena är borta.”
Huang Ming är namnet på en framgångssaga. Huang Ming är en 51årig man från Kina som gick från oljebranschen till att starta ett solenergiföretag som nu har blivit Kinas största. Han kallas i Kina för Solguden och i torsdags fick jag och några av mina vänner i Wake-up Squad chansen att träffa honom. GlobalFocus anordnade en mingelkväll, med tal av inspirerande hjältar.
Världens ögon är vända mot Köpenhamn. Förhoppningsfulla, uttråkade, arga eller uppgivna. Jag på Bella Center, tillsammans med några tusen förhandlare, tusentals journalister och fotografer, ännu fler observerare från intresseorganisationer, och från och med nu även politiker. Om du undrar 1) vad som egentligen ska bestämmas i Köpenhamn, 2) varför jag är där, 3) vad aktivister inne på mötet gör, eller 4) vilka förhoppningar vi har – då är det här (något längre) blogginlägget något för dig…
Lyssna på “Flopenhagen According to Dr. Suess”:
