Tyvärr håller förhandlingarna dock på att bli alltmer stängda och hemliga. Fler och fler möten hålls bakom stängda dörrar och antalet NGO-representanter som släpps in på Bella Center har begränsats kraftigt. I slutet av veckan kommer bara 90 av tusentals represtentanter för allmänheten att släppas in. Jag kan förstå att det är ohållbart att släppa in alla de 45 000 personer som registerats till konferensen i lokaler som är dimensionerade för 15 000, speciellt när en massa regeringschefer och andra celebriteter dyker upp. Men det är ändå trist att intesseorganisationer stängs ute och allmänhetens röst tystas ner. Det gör denna historiska klimatuppgörelse mindre demokratisk och betydligt mindre transparent.

Fast även om det såklart suger att förhandlingarna nu blir ännu svårare att följa njuter jag av att skriva detta blogginlägg från min säng hemma i Lund, med en gosig katt bredvid mig och en stor kopp kaffe på nattduksbordet! Det är mycket behagligare än att knö med en massa stressade människor på Bella Center.

Så vad händer då i förhandlingarna och vilka orosmoln är det vi behöver hålla ögonen på? Jo, på en massa lur och kryphål som för tillfället florerar i förhandlingarna!

Anders Hellberg på Greenpeace skrev en toppenkrönika för Miljöaktuellt härom dagen om diverse lur som olika länder försöker komma undan med i förhandlingarna. Bland annat handlar det om klimatfinansiering till utvecklingsländer samt tal om att det framtida avtalet ska vara “politiskt bindande”.

En annan sak som många analytiker oroas av är att de förhandlingstexter som just nu diskuteras innehåller för många kryphål och sätt för stater att komma undan med att göra mindre än man egentligen måste. Det handlar bland annat om:

-Hot Air: Vissa länder, som Ryssland och Ukraina, har väldigt svaga mål under Kyotoprotokollet, vilket ger dem möjligheter att släppa ut hur mycket de vill och ändå ha utsläppsrätter över som de kan sälja. På klimatjargong brukar man prata om detta överskott som “hot air” i avtalet.  Faktum är att Ryssland skulle kunna släppa ut mer än 50% mer fram till 2012 och ändå möta sitt Kyoto-åtagande. Om detta inte rättas till i det nya avtalet kan hot air-kryphålet resultera i att betydligt mer växthusgaser släpps ut totalt sett än vad som skulle skett annars.

-Off-setting: Off-setting är en gammal klassiker när det gäller kritik mot Sverige i klimatförhandlingarna. I princip handlar det om att ge rika länder möjlighet att investera i projekt i syd och sedan räkna de utsläppsminskningar som projekten resulterar i till sina egna utsläppsminskningar. I Borg/Reinfeldts värld är det en jättebra idé för att åstakomma mer minskningar för mindre pengar men i praktiken har det inte fungerat. Det har varit svårt att visa om projekten gett de minskningar som utlovats samt om projekten verkligen inte skulle ha genomförst ändå, vilket i så fall leder till en nettoökning av utsläpp.

-Kolsänkor: Många är också oroliga för att det nya avtalet ska innehålla bestämmelser som gör det möjligt att tillgodoräkna sig skogsmark som kolsänka. Det skulle göra det enklare för länder att skjuta upp nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen och riskerar, enligt Naturskyddsföreningen, att “tillintetgöra nästan häften av EU:s utsläppsminskningsmål (8,7%). För hela I-världen kan det äta upp utsläppsminskningar på mellan 3-5 procentenheter.”

-Flyg och sjöfart: I nuläget omfattas flyg och internationell sjöfart i inte alls av Kyoto-protokollet trots att dessa sektorer ständigt växer och står för en relativt stor del av världens alla utsläpp. Kvarstår detta kryphål missar man den utsläppskälla som just nu växer snabbast vilket såklart får stora konsekvenser för avtalets effektivitet.

-Kontroll: Slutligen är det är jätteviktigt att staterna kommer överens om ett regelverk för hur man ska ta i tu med smitare och länder som inte möter sina åtaganden. Gör man inte det kommer överenskommelsen bli tandlös och helt beroende av ländernas goda vilja, som tyvärr än så länge inte varit så väldigt god.

Sist men inte minst är många oroliga för att länder kommer att ägna sig åt greenwashing när ett nytt avtal slutligen nås. De som har mycket politiskt kapital investerat i  Köpenhamnsmötet och förhandlingsprocessen (läs: Reinfeldt) lär försöka övertyga världen att Köpenhamnsavtalet är ett fantastiskt dokument som kommer lösa alla våra problem. Stämmer det så är det ju jättebra, men om målen blir för låga möjligheterna att utnyttja kryphål inte stängs är det helt klart ett lur som vi inte får gå på.