Youth Intervention
December 18th, 2009
Juan Carlos representerade ungdomklimatsrörelsen på dess korta taltid i High-Level Segment, inför världens politiska ledare. (Talet skrevs av en grupp unga, bland andra Anna Keenan.)
Archive
Posts Tagged ‘survival’
Ljusvaka för överlevnad, och slutet som blir en början
December 18th, 2009
A coaltion of civil society and NGO's holds a vigil for Survival in downtown Copenhagen. After being locked out of the Bella center and shut out of the process, civil society used the moment to reaffirm their dedication to solving the climate crisis. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)
Igår var det en fantastiskt fin ljusvaka i Öksnehallen, det nya samlingsstället för representanter för det civila samhället som inte längre släpps in på Bella Center. Det skedde i samband med att “Climate Justice Fast” uppmärksammades under torsdagen. Tusentals personer fastade under en dag tillsammans med några personer som på torsdagen hade fastat 42 dagar, på enbart vatten (och lite salt och vitaminet tiamin mot slutet). Jag fastade inte själv, men åt tillräckligt lite för att verkligen känna hunger. Det slog mig att jag väldigt sällan känner den känslan. Men varje gång det händer, så slår insikten om vad hunger och svält kan innebära över en med full kraft. Så många männsikor är ofrivilligt hungriga varje dag, och hur fruktansvärt det är inser man inte förrän man själv låter bli att äta ett tag. Det var kanske inte fastarnas huvudanledning, men det var det som blev starkast för mig.
Nog om fastan -- själva ljusvakan var för alla som ville samlas i solidaritet med de människor som drabbas av klimatförändringarna nu och i framtiden. De som tvingas se sina länder försvinna under havsytan alltmedan “ledarna” säger samma ord två decennier efter att klimatkonventionen antogs. De som inte längre kan odla på marken de bor på. De som idag ser korallreven -- livets vagga -- blekas och dö i de kolsyraförsurade haven. Oåterkalleligt. De som ser glaciärer som förser hela länder med vatten krympa bort. Vi som i Sverige kanske förlorar våra vackra kalfjäll när trädgränsen kryper uppåt. När man träffar människor från hela världen blir man inte bara inspirerad, man blir också ledsen. För sätten vi lever på och behandlar vår jord har fruktansvärda konsekvenser, och offren får plötsligt ansikten, och orättvisan och förlusterna blir så påtagliga. Man gråter, och då är det bra att göra det tillsammans. Med ljus och sång och kramar, som när någon dött. Som vid vägen där nån Johan i Hudiksvall blev påkörd och dog, eller nåt i den stilen. Sorgebearbetning. För att sedan kunna torka ögonen och se hur vi kan gå vidare. Read more…
Människorna bakom siffrorna
December 16th, 2009
20% i EU, minst 40% är möjligt, högst 30% genom offsetting, 40% inom Sverige, 17% i USA och så vidare och så vidare. Dagarna på Bella Center kretsar lätt kring nummer och procentsatser. Det är lätt att man glömmer den verklighet som gömmer sig bakom dessa tal.
Efter en lång dag på COP15 kommer jag äntligen ut i ett regnigt Örestad. I samma stund som regnet slår mot mitt ansikte inser jag att jag inte varit ute i eller ens sett dagsljus på flera dagar. Bella Center – där COP hålls – är en jättelik bunker; en parallell värld. Den kontakt som sker med omvärlden från denna hermeneutiskt slutna byggnad, sker i form av trådlös kommunikation via satelliter, bredband, TV-torn eller mobilnät. Inne i byggnaden pilar delegater, media, BINGOs, ENGOs och TUNGOs omkring som ”bubble boys” mellan sessioner, side-events och presskonferenser.
Den plötsliga kontakten med verkligheten blir desto vassare efter en heldag i denna parallellvärld. På tåget mot Malmö träffar jag denna kväll en man ur El Salvadors delegation. De har fem personer på plats i Bella Center. Den utveckling som skett under de senaste dagarna, där allt större del av förhandlingarna sker informellt, i mindre grupper och bakom slutna dörrar, har gjort det allt svårare för den lilla delegationen att hänga med i alla frågor som bollas parallellt. Det är ofta rent fysiskt omöjligt för dem att delta i de möten som pågår – de räcker helt enkelt inte till. Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges delegation består av omkring 150 personer – vilket dock i år till stor del beror på rollen som EU: s ordförandeland. Hur hinner ni med allt, frågar jag dumt. Vi får prioritera, är det lika självklara som djupt orättvisa svaret.
Därför är jag AKTIVIST PÅ COP15
December 11th, 2009
Världens ögon är vända mot Köpenhamn. Förhoppningsfulla, uttråkade, arga eller uppgivna. Jag på Bella Center, tillsammans med några tusen förhandlare, tusentals journalister och fotografer, ännu fler observerare från intresseorganisationer, och från och med nu även politiker. Om du undrar 1) vad som egentligen ska bestämmas i Köpenhamn, 2) varför jag är där, 3) vad aktivister inne på mötet gör, eller 4) vilka förhoppningar vi har – då är det här (något längre) blogginlägget något för dig…
Ungdomar skapade en klimatstorm på insidan av Bella Center
December 11th, 2009
Members of the International Youth Movement create a storm inside the Bella center using their bodies and stand in solidarity with Africa and vulnerable nations to declare: "We will not die quietly".©Robert vanWaarden)
Ungdomar ställer sig tillsammans med afrikanska länder och sårbara länder för att säga: ”Vi kommer inte dö i tystnad”
Ungdomar från alla hörn av världen samlades och klappade händer, knäppte fingrar och stampade fötter för att imitera ljudet av de tyfoner och orkaner som har ödelagt områden under det gångna året. Dessa förödande väderfenomen kommer förvärras av en global uppvärmning vilket hotar att ödelägga många länder och samhällen över hela världen. För att hörsamma krav från afrikanska- och utvecklingsländers samt ö-staters delegationer om ett avtal som är baserat på vetenskap och verklig rättvisa, var dagens stormaktion den största ungdomsdemonstrationen hitills i Bella Center.
Denna aktion lyckades trots sekreteriatets försök att begränsa antalet deltagare till aktioner inne på Bella Center. Men de lyckades inte stoppa att budskapet kom fram.
“We Will Not Die Quietly”
Klimatförändringar – ett brott mot mänskliga rättigheter!
December 10th, 2009
Art. 1, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
“Happy Human Rights Day!” Så inleddes det side event om hur mänskliga rättigheter kan skyddas i Köpenhamnsavtalet som jag just varit med på. Idag är det nämligen 61 år sedan FN:s deklaration om mänskliga rättigheter undertecknades – och behovet av att skydda dessa rättigheter har aldrig varit större.
Sheila Watt-Cloutier var en av panelisterna på evenemanget. Hon är en inuitisk kvinna som på grund av de effekter som klimatförändingar haft i hennes hemland tagit upp frågan om förhållandet mellan klimatförändringar och mänskliga rättigheter till den inter-amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. Sheila Watt-Cloutier berättade om hur hennes folk redan nu känner av de negativa effekterna av klimatförändringar och oroas över hur deras kultur ska överleva när isarna smälter.
Dagens protestaktion på COP15
December 9th, 2009
Efter att Tuvalu, en medlemsstat i FN, som är en av de små ö-stater som hotas mest av klimatförändingar, mött mycket motstånd i förhandlingarna bröt en spontan protest ut utanför en av plenisalarna här i Köpenhamn. Aktivisterna krävde att förhandlingarna ska leda fram till ett juridiskt bindande och ambitiöst avtal, men eskorterades snart ut av FN:s säkerhetsvakter:
