Tanken var att vi skulle hålla banderollen ganska lågt, så att de delegater som var på väg till mötet nästan var tvungna att dansa limbo under den. Detta samtidigt som vi sjöng: ”How low can you go?” och samtidigt pekade på en skylt där vi skrivit: ”1.5C”.

Aktionen var väldigt lyckad och uppskattad och de flesta delegater tyckte att det var roligt. Fler bilder hittar ni här.

Just nu, i slutet av augusti, är hundra dagar det enda som står emellan oss och det största, viktigaste politiska mötet i mänsklighetens historia -- större än Rio Earth Summit 1992 och utan tvekan viktigare än Jaltakonferensen 1945. Det kommer att bli en prövning av mänsklighetens beredskap att lämna kortsiktighet, egoism, nationalism och girighet bakom sig, för att för första gången gå samman med målet att tillsammans motverka vad som skulle kunna resultera i total katastrof för vår planet, och istället bygga en lyckligare och mer hållbar värld. Jag pratar förstås om United Nations Conference on Climate Change, även känt under namnet the Conference of Parties eller helt enkelt COP-15, som är det namn politiker, aktivister och forskare från hela världen oftast refererar till. Detta möte tar plats i Köpenhamn den 7-18 december.

Förhandlingarna är så viktiga just för att världens alla länder ska enas om en ny klimatförordning som möjliggör att tillsammans agera mot klimatförändringarna. Detta avtal för internationellt politiskt samarbete ska träda i kraft efter att första åtagandeperioden i Kyotoprotokollet har tagit slut, år 2012.

Förhandlingsprocessen har sina brister, minst sagt, och kan vara extremt frustrerande. Både i Poznań och i Bonn har jag bevittnat hur rika länder vägra ta till sig konkreta och nödvändiga handlingar, medan fattigare länder, som har svikits av de rikare så många gånger redan, vägrar att ta några initiativ förrän de rika länderna gör det. Det är en verklig återvändsgränd som är smärtsam att se. Flera av mina aktivistvänner grät öppet vid dessa möten, och jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna själv. Det fick mig att vilja ta med mig hundratals ungdomar till förhandlingssalarna och skrika för allt vi är värda så att våra förhandlingsrepresentanter hör: ”Sluta äventyra vår framtid!” Genom det nystartade företaget Wake-Up Call utbildar och tränar nu jag och min kollega unga svenskar i klimatpolitik och påverkansmöjligheter och guidar dem på vägen till klimatförhandlingarna där de kan närvara som ungdomsdelegater, inklusive det snart förestående COP-15.

FN:s klimatförhandlingar har djupgående problem. “A Provocation from Tällberg Foundation” beskriver hur förhandlingarna ignorerar de omfattande och komplexa utmaningar ekosystemen står inför på grund av klimatförändringarna, och hur de misslyckas med att inkludera de senaste vetenskapliga rönen i beräkningarna och förstå hur “tröskeleffekter” fungerar. Dessutom har etik och rättvisa i praktiken ingen plats i förhandlingarna, istället är cynism och Realpolitik allmänt rådande. Slutligen råder det stor brist på ansvarsfull global styrning som kan säkerställa ett framgångsrikt nytt avtal. Mohamed Nasheed, demokratiskt val president på Maldiverna sedan 2008, uttrycker det så här:

”Köpenhamn kan få en av två olika utgångar … en historisk händelse där världen förenas mot kolförorening … Eller så kan Köpenhamn bli en självmordspakt. Kontrasten är så stor.”

Det här är vad Köpenhamnsmötet verkligen handlar om; det är en vägkorsning på mänsklighetens utvecklingsstig. Vilken väg kommer våra politiska ledare att ta oss om hundra dagar? Kommer det att vara vägen för hundra år av ofattbart, världsomfattande lidande, arter som utrotas i en aldrig skådad hastighet mitt framför våra ögon och stora vågor av klimatflyktingar som överväldigar våra sociala och ekonomiska skyddsnät när tidvattnet slukar hela nationer och unika kulturer? Eller kommer det att vara den mogna, ansvarsfulla vägen av gemensamt engagemang och agerande, där människan träder fram som en omhändertagare full av medkänsla och omsorg för andra arter, ekologiska system och våra mänskliga bröder och systrar från världens alla hörn?

Politikernas idéer och förslag ligger idag mycket långt ifrån vad som måste göras, redan under de kommande 5–7 åren, för att undvika en global klimatkatastrof. Situationen tas inte på tillräckligt stort allvar i den politiska vardagsvärlden av förhandlande och kompromissande mellan parter. Man glömmer att fysikens och kemins lagar inte kommer att kompromissa för vår skull. Politikerna har på så sätt gett sig själva makten att förhandla bort länders, folks och arters överlevnad – men överlevnad är inte förhandlingsbart! Det påminner oss den unga klimataktivisten Emma Lilliestam om i sin senaste låt, som hon skrev efter att ha besökt FN:s klimatförhandlingar i Poznań.

Den goda nyheten är att det finns fortfarande tid. Vi har fortfarande dessa hundra dagar på oss att påverka våra politiska ledare att använda sitt förstånd och förbinda sig till de brådskande åtgärder som behövs för att ta oss tillbaka till en säker nivå av koldioxid i atmosfären under 350 ppm (vi ligger idag på 390 ppm och kommer troligen att nå 400 ppm inom fem år).

Vi har också en plan.

Den 24 oktober kommer ovan nämnde Mohammed Nasheed att leda 350 medborgare på Maldiverna, iklädda full dykutrustning, i en symbolisk aktion under havets yta. Samma kväll, på andra sidan jordklotet, kommer 350 swingdansare att hålla en jättefest i Amsterdam, samtliga par sjungandes ”Vi behöver trehundrafemtio!” samtidigt som de fyller dansgolvet. Västeröver kommer tusentals cyklister att cykla genom gatorna i San Francisco, i en rutt som utgör ett gigantiskt 350, och detta kommer under tiden att registreras av GPS-satelliter som kretsar runt jorden. Klättrare kommer att sätta upp flaggor med siffran 350 i Alperna och Himalaya och 350 vegetariska paellas kommer att lagas på spisar drivna av solvärme i Barcelona. Kommer vi att lyckas med att samla tillräckligt med energi och människor för att styra upp alla dessa aktioner över hela landet, och över hela världen? Tiden tcktcktck-ar, och det hänger helt och hållet på er medmänniskor – på er vilja, kreativitet och organisationsförmåga, att ta reda på svaret tillsammans den 24 oktober.

Vi kommer att behöva all vår positiva energi och entusiasm för att förbereda så många aktioner runtom i Sverige som vi bara kan till den 24 oktober. Och detta är den bästa nyheten: till och med den minsta aktionen på den mest avlägsna och isolerade platsen i Sverige kommer att vara ett viktigt bidrag till förändring! Den här dagen kan ni och era vänner vara med och ändra historien tillsammans. Hur många gånger har ni fått den chansen tidigare? Jag tror att det är en livstids chans.

Är ni redo?

2 grader! Detta är budet under de förhandlingar som skett under G8 mötena som började i tisdags. Att de industrialiserade länderna på så vis satt ett övre tak på vad de anser är acceptabelt för hur mycket varmare det får bli är ett steg framåt. Andra siffror som de diskuterat och kommit överens om är att sänka CO2 utsläppen med 80 % fram till 2050 med utgångspunkt från 1990 års nivåer. Vad de hoppas på att detta skulle innebära en global utsläppsminskning på 50 % när utvecklingsländerna tas med i beräkningen. Att de på det här sättet verkligen diskuterar och kommer överens ett tak är ett framsteg och något man inte alls kunnat komma överens om i Bonn.

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

Men, man bör också ha i åtanke att vad dessa ledare nu har kommit överens om är något som ligger 40 år i framtiden. USAs kommer att år 2050 ha bytt president mellan 5-10 gånger och Sverige kommer att ha haft val 10 gånger under den tiden, och jag själv kommer att vara 63 år. De politiska förutsättningarna kommer med andra ord att förändras under den tiden. Just därför är det viktigt att komma överens om kortsiktiga mål som inte sträcker sig in i en alltför avlägsen framtid, det är nu vi bör handla!

Dessa kortsiktiga mål, förutom att det ger möjlighet för de förhandlande länderna att visa framfötterna i hur bra de lyckas med dessa utsläppsminskningar så kommer det även inge förtroende länderna emellan. På detta sätt så utvecklas en tillit som möjliggör att samarbete kan utökas och att också utsläppsminskningarna kan gå fortare. Just dessa kortsiktiga mål som på ett helt annat sätt kan möjliggöra större och verkliga förändringar är vad som saknas just nu. Det är just detta som är anledningen till att Kina och Indien inte gick med på att ansluta sig till en global minskning om 50 % till 2050. Man bör även uppmärksamma att även om man sänker koldioxidutsläppen framtill 2050 med 50 % så finns det två helt skilda sätt att gå till väga, den första metoden innebär att man börjar långsamt och sedan ju närmare 2050 man kommer så sänker man utsläppen alltmer drastiskt. Den andra metoden innebär att man börjar sänka utsläppen drastiskt och ju närmare man kommer 2050 desto mindre sänkningar gör man. Bilden nedan illustrerar detta. Båda dessa sätt resulterar i en 50 % minskning av koldioxid men det totala utsläppet (arean under grafen) skiljer sig markant. Därför är det av vikt att man börjar drastiska utsläppsminskningar redan nu.

First method

Second method

Det andra som man bör ha i åtanke är att ett tvågraders mål är en smula luddigt. Vad innebär det? Politikerna säger att det innebär är en global femtioprocentig minskning av utsläppen, New Scientist säger att det snarare innebär en global minskning på 80 % av koldioxidutsläppen. Det är emellertid inte bara temperaturen som är viktig att ta med i beräkningarna. En av de mest ömtåliga ekosystem vi har finns i havet, korallerna. Forskare har kommit fram till att om CO2 halten överstiger 450 ppm så kommer det innebära att 90 % av korallerna inte längre kan växa på samma sätt. Stiger CO2 halten ytterligare så kommer korallerna börja att lösas upp. Alla fiskar i havet är beroende av koraller så konsekvenserna riskerar att bli dramatiska. Just nu befinner vi oss på 389 ppm och för varje år som går så ökar halten med 2 ppm. Så det är inte bara för ett varmare klimat som det är vi bör hålla en nivå på 350 ppm, det finns också andra anledningar varav just havsförsurningen är en och en vital sådan då hela havsekosystemet riskerar att skadas dramatiskt.

För att summera:

• Det är av yttersta vikt att man börjar göra drastiska utsläppsminskningar nu. Dels pågrund av politiska realiteter i framtiden och dels på grund av vägarna till en minskning skiljer så drastiskt.
• Istället för ett gradmål bör man ha ett ppm mål som tydligt sätter gränsen.
• Det är inte bara ett varmare klimat det handlar om, ett tydligt exempel på detta är att ekosystemet i havet kommer att förändras pga förhöjda CO2 halter.

Med andra ord, ett steg på vägen, bra jobbat!

Men det är inte dags att klappa varandra på axlarna än.

Share/Save]]> http://coolaner.nu/2009/07/13/ett-steg-pa-vagen/feed/ 0 http://coolaner.nu/2009/07/02/klimataktion-vid-sveriges-ambassad-i-berlin-stada-upp-coola-ner/ http://coolaner.nu/2009/07/02/klimataktion-vid-sveriges-ambassad-i-berlin-stada-upp-coola-ner/#comments Thu, 02 Jul 2009 13:16:32 +0000 sarasvensson http://coolaner.nu/?p=950 Unga till EU (genom Sveriges ambassadör): städa upp, coola ner!

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

Igår tog Sverige över ordförandeskapet i EU för de kommande sex månaderna. Det otroligt viktigt att Sverige tar sin ordföranderoll på allvar och visar ett modigt ledarskap i klimatfrågan. EU är den världsspelare som har störst möjlighet att bryta det politiska dödläget i de globala klimatförhandlingarna, men EU är internt delat. I detta läge finns inget utrymme för ett ordförandeland att spela en neutral och passiv roll. Sverige har chansen att återupprätta europeiskt ledarskap, förena EU till en ambitiös position och leda världen till ett nytt bindande klimatavtal i december.

I Berlin uppmärksammades detta av en grupp unga volontärer från hela världen som tillbringar sommaren i Avaaz Climate Action Factory. För två dagar sedan startade vi en namninsamling som vi idag överlämnade till den svenska ambassadören i Berlin, Ruth Jacoby. Hon tog emot den och lovade att skicka den till regeringen. Vår namninsamling har skrivits under av människor från hela världen som kräver att Reinfeldt leder EU till mål som motsvarar vad forskningen säger är nödvändigt. Det som görs och sägs nu är otillräckligt. EU-länderna måste minska sina inhemska utsläpp med 40% till 2020 från 1990 nivå och den globala uppvärmningen stabiliseras till under 1,5 grader för att en klimatkatastrof ska förhindras. Detta handlar om mer än Sveriges rykte i EU – det är planetens framtid och hela folks och nationers överlevnad som står på spel.

Vi ställde upp oss på gatan utanför ambassaden med en mycket smutsig banderoll, till oläsbarhet täckt av lera och jord. Under ambassadörens åsyn spolades geggamojan bort från banderollen med hjälp av en högtryckstvätt, så att lysande gröna bokstäver framträdde och formade texten “EU – It’s Time to Clean up Your Act”. Runt ambassaden använde vi högtryckstvätten till att skapa en form av laglig graffiti, genom att selektivt rengöra gatorna så att meddelanden som “Klimatledarskap nu” och “Tck Tck Tck” framträdde skinande rena ur gatusmutsen. Sverige måste använda sitt ordförandeskap till att städa upp i EU!