USA får mötets första “Fossil of the day” för att ha blockerat diskussioner mellan ordförande för arbetsgrupperna för Kyotoprotokollet (AWG-KP) respektive långsiktigt arbete (AWG-LCA).

Det förhållandevis progressiva förslaget om en gemensam platform (eng. “shared space”) kom från början från Tuvalu. Det kan få flera konsekvenser, i synnerhet för att säkerställa Kyotoprotokollets fortsatta inflytande och legitimitet. Man kan tänka sig att det är en viktig anledning till varför USA har motsatt sig förslaget.

“The United States have not, and will never ratify the Kyoto protocol. These are two independent tracks and should be treated as such”, sa Johnatan Pershing i gårdagens förhandlingar då han öppet uttryckte sitt missnöje med det här förslaget.

Motiveringen från Climate Action Network lyder:

The United States of America was awarded First Place. The U.S. earns the Fossil of the Day for blocking the common space discussion on mitigation in the Ad Hoc Working Group for Long-term Cooperative Action yesterday. Failing to pass a strong climate and energy bill is keeping them from participating in cross-cutting discussions, like the one AOSIS proposed, to build a post-2012 agreement to reduce global warming emissions.

Efter att i går ha varit på en breefing med USA:s chefförhandlare och alla NGO´s tappade jag modet ytterligare. Utan att gå in på vad som sades (det får jag nämligen inte) så kan jag säga att jag i alla fall nu tvivlar på att ett avtal kommer att slutas under COP16. I alla fall så länge USA har kvar Jonathan Pershing som chefförhandlare.

Inte nog med att det kan verka svårt för parterna att komma överrens, det är också så att det dom väl skulle bli överrens om, om dom nu skulle komma överrens, antagligen inte skulle vara tillräckligt. Kort sagt: stora saker måste ske för att det ska bli någonting av detta till slut.

Samtidigt verkar Christiana Figueres, tillträdande chef för UNFCCC, se lite mer positivt på det hela. Hon tror i alla fall att det kan komma till ett avtal 2011.

SÅ! Slut  med allt negg. Nu hade jag och Erik tänkt ta lite ledigt och upptäcka staden Bonn. Det är vi värda!

Den som förresten vill se mer fina bilder på YouNGO:s aktion i morse kan göra det här.

Vänliga hälsningar!

Morgonmöte

Vi har precis haft ett morgonmöte med alla ungdoms-NGO:s (Non-Governmental Organisation). Dvs alla unga på plats.

Vi planerade dagen och diskuterade dagens viktigaste plenumdebatter. Det ryktas om att veckans första Fossil of the Day ska delas ut i eftermiddag.

Kul att se att det finns ett ungt engagemang! Det är viktigt!

Rapporter

Olika representanter rapporterar just nu till mötet om vad som har pågått sedan COP15.

Bolivia hade ett fint framträdande där de pekade på vikten av att ta hänsyn till ursprungsbefolkning när man baslutar om redskap mot skogsavverkning. Det är ju framförallt någonting som rör dom själva.

Norge rapporterade från Norway Forest Conferense, och även där hade man koncentrerat sig på skogsavverkning. Enligt Norge togs robust principer fram där de olika parterna på mötet tog på sig åtaganden. Dessvärre var inga av principerna mer än just principer, dvs de var inte lagbundna.

U är aktiva

Just nu är det, som vanligt, nästan bara u-länder som uttalar sig i plenisalen. De är dessutom ganska så överrens om saker och ting.

När det väl händer att ett i-land uttalar sig gör dom det väldigt vagt.

Ställningstaganden

För bara en halvtimme sen uttalade sig Kina. De poångterade återigen att skulden för klimatkrisen ligger på de industrialiserade länderna och att dessa därför ska betala för den.

Bara några minuter senare uttalade sig USA. De yttrade kritik mot åsikten att bara vissa länder ska betala för klimatkrisen och samtidigt hann de med att ta The Copenhagen Accord i försvar.

Connie Hedegaard, f.d. ordförande för COP15 (Photo: Claus Fisker/Scanpix)

Idag har jag följt förhandlingarna från sängen, riktigt gubbaförkyld, med blicken fastklistrad på datorskärmen och UNFCCC: s webcast. Det har varit otroligt dramatiskt och upprörande idag! För det första så var det idag dags för förhandlarna i AWG-KP och AWG-LCA att lägga fram sina respektive texter inför att High Level Segment börjar idag och världens politiska ledare själva tar över. KP har inte lyckats enas. LCA satt uppe hela natten till klockan sju på morgonen idag och fick ihop en text. För det andra avgick ordförande Connie Hedegaard och Danmarks statsminister Rasmussen fick hoppa in istället. Och för det tredje, så anklagas värdlandet Danmark för att ha lett en form av kupp  genom att ha förberett en alternativ text (”Danish text” – en gång till?!) för de vidare förhandlingarna i High Level Segment. Det var enorm upprördhet bland en majoritet av länderna på grund av detta. Brasilien, Kina, Indien, G77, mfl. var rasande, och frågade – med rätta! – detta: Kan du (ordföranden) garantera oss att texten till grund för de vidare förhandlingarna kommer att vara den text som världens länder tillsammans tagit fram i natt under LCA, under demokratiska och transparenta former, och inte en annan text som några få länder bakom stängda dörrar trollat fram? De fick inga klara svar på denna fråga, utan ordförande Rasmussen försökte borsta bort denna extremt befogade och viktiga fråga på ett närmast censoriöst sätt. Han pratade om vikten av att gå vidare, komma vidare, inte fastna i processfrågor, och att ingen alternativ text formellt sett har presenterats. De många upprörda länderna kontrade med att det inte är en processfråga utan en innehållsfråga, och dessutom en enormt viktig sådan, för utvecklingen med den parallella texten hotar allvarligt den demokratiska processen.

Sveriges miljöminister och nu en av EU: s talespersoner Andreas Carlgren posar med en 350-slips i samband med ett möte med NGO: er. Är han värdig den? (Photo & Copyright: David Wargert)

Nu i skrivande stund har High-Level Segment börjat, och länders/gruppers ledare har börjat hålla sina tal. Vi har hittills hört G77/Kina, Afrikanska gruppen, AOSIS (små östater), LDC (minst utvecklade länderna), EU (Andreas Carlgren), Senegal, Mali och just nu Hugo Chávez för Venezuela. Vad man kan säga om detta hittills, kortfattat, är att fattigare länder imponerar och EU får mig att skämmas. Att EU bara har mage att ha mål på 20% (möjligen sedan 30%) stället för MINST 40-50% till 2020, och dessutom kräva av världens mest fattiga och oskyldiga länder att ha juridiskt bindande åtaganden, är bara pinsamt.

OJ! JUST NU ÄR DET INBROTT! Det springer in folk i salen som skriker “Climate Justice Now!”, “Stop Exploatation of the Global South!”, etc. De lyckas ta sig upp på scenen och ropa ut sina meddelanden innan de fångas och förs ut. De får stora applåder även inne i plenumsalen! Jag är förvånad över att de lyckades ta sig in, jag visste att det idag skulle bli försök att ta sig in på Bella Center, men trodde inte att det skulle lyckas… Men de sa bra grejer i alla fall, om än på kort tid innan de nu antagligen arresteras.

Afrikanska delegater demonstrerade tidigare när den förra "danska texten" läckt ut. (Photo & Copyright: Robert vanWaarden)

Det sista jag vill säga om länderna som nu talar, är att den fundamentala orättvisan i världen blir så tydlig. Här står några av världens länder med störst sociala problem, svält och fattigdom, kriminalitet, och för vissa av dem brist på i princip allt en människa behöver för sin fysiska överlevnad. Många av dessa länder har fantastiska mål och åtaganden – även nationellt – för att förhindra klimatförändringar. Bolivia och Tuvalu, till exempel. Detta är länder som inte bara är långt ifrån oss i rikedom. De är också hårt drabbade av klimatförändringarna redan idag, utan att ha någon som helst skuld till dess existens. De står där, och ber oss rika, och sannerligen skyldiga, länder att göra mer för att följa de vetenskapliga råden för bromsande av klimatförändringarna -

JUST NU KÄNNS DET SOM ATT EU, USA, OCH ANDRA SPOTTAR DEM I ANSIKTET.

Våra rika länders ledare säger fina ord (Carlgren fick till och med applåder för sitt tal nyss) men vad gör de? Tar de sitt ansvar? Följer de vetenskapens råd på minimihandling? Tar de ytterligare ansvar för att möjliggöra ekonomisk utveckling i betydligt fattigare länder? Svaret på dessa frågor är ett rungande NEJ!!! Och det gör mig helt ursinnig! Vad du än gör, tro inte den propaganda som Sveriges regering sänder ut om att de är ledande och tar ansvar, för det är rena lögner, och det vet alla internationellt. Jag känner mig lurad som svensk, och full av förakt för de rika ländernas ledare som förstör miljarders människors framtid på vår (hittills) gröna vackra jord.

Jag hör plötsligt Hugo Chávez säga:

Det är massor med folk på gatorna i Köpenhamn. Många av dem unga. Jag tycker att vi ska lyssna på dem.

Tack för det.

Över huvud taget ska det bli spännande att höra vad de säger. Än så länge har inte mycket av våra aktiviteter haft direkt koppling till själva förhandlingarna. Så mycket klokare om vad som händer bakom kulisserna, bakom förhandlingsrummens lyckta dörrar, har man inte blivit. Men kanske är det också för att ingenting har hänt.

UPPDATERING: vi sitter nu i möteslokalen. EU får hård kritik av miljöorganisationerna kring 30-procentsmålet och frågan om kolsänkor som jord och skogar, vilket är anledningen till att Sverige fick “Fossil of the Day” igår. Anders Turesson, som är Sveriges chefsförhandlare och dessutom koordinerar EU:s delegationer nu när Sverige är ordförandeland, mumlar in i mikrofonen. För att ha en så pass högt uppsatt position i en diplomatiskt finkänslig process är han förvånansvärt okarismatisk.

Om utsläppsmålen:

”Jag kan inte uttala mig… för närvarande har jag inga kommentarer om
diskussionen inom EU om när våra utsläppsmål kommer att ökas till 30 procent.”

Om kolsänkorna, och att Sverige tillhör de länder som satt sig på tvären när det gäller att skapa starka mekanismer för utsläppsminskningar:

”Jag känner inte till den informationen som presenteras… jag tror ni nog har
andra informationskällor än jag…”

Hans repliker har en tendens att dras ut i kedjor av bisatser och halvformade meningar som huggs av och börjar om igen. Allt i en monoton, dov röst. Som surret från en motorväg. En halvtimme in har faktiskt flera av människorna i lokalen somnat.

Det framkommer under mötet att EU nu har inställningen att man bara kommer att öka till 30 procents nedskärningar om både USA och Kina går före och förstärker sina åtaganden. En underlig position med tanke på hur det ser ut i USA:s kongress. Eller godbiten om offsets, idén att i-länder ska kunna minska “sina” utsläpp utomlands i stället för att faktiskt agera på hemmaplan:

”Jag kan säga att minoritetenæ nej, inte minoriteten… hur säger man på
engelska? Alltså, det mesta av EU:s utsläppsminskningar kommer… kommer inte
att vara offsets.”

Det låter ju lugnande.

Mot slutet är det nästan så att man undrar om Turessons låga profil är en fråga om taktik. Om nu avsikten är att avleda uppmärksamheten från obekväma frågor kan man i alla fall konstatera att det är en framgångsrik strategi. Det är förstås inget vidare tacksamt jobb han har heller, och på så sätt måste man faktiskt beundra honom. För det är ingen lätt uppgift att försköna Sveriges och EU:s klimatpolitik, och trots allt kan bara en mästare i att avleda lyssnarnas uppmärksamhet lyckas med den.